Jag har precis läst Den amerikanska högern av Martin Gelin och känner att den lika gärna kunde hetat ”en analys av den svenska politiken” med ett antal ledsna smileys efter. Jag vill inte se likheter, visst har jag läst att nya moderaterna hämtat inspiration av förändringen hos republikanerna men hade inte fattat varken vad republikanerna har blivit eller i vilken omfattning. Här är några spridda reflektioner över saker jag tänkte på när jag läste boken (som jag verkligen rekommenderar och det inte endast för att den beskriver Johan Norbergs frisyr som levnadsglad!)

”Problemet är inte att det finns ett par sådana röster på högerkanten. Det bredare problemet i rörelsen är att man har en otålighet inför minoriteter som klagar på rasism. Man tar inte verklig rasism på allvar. Många konservativa är mer bekymrade över att bli anklagade för rasism, än över faktisk rasism. Så problemet är inte att det finns för mycket rasism, utan för hög tolerans för rasism” Ramesh Ponnuro, redaktör på National Review

Det är så här det känns att logga in på facebook. Överallt alla dessa åsikter om att PK-maffian klagar och klagar, hur vidrigt det är med folk som aldrig är nöjda.  Eller den härliga logiska kullerbyttan där ett påpekande av förtryck i sig ses som förtryckande. Säger du att kvinnor tjänar mindre än män??!! Varför gör du kvinnor till offer för??!!

 ”Dessa nedskärningar tvingade demokraterna att liera sig med sina fattigaste väljare, samtidigt som medeklassen inte riktigt såg dem som sitt problem. Man slog därmed in en kil mellan demokraternas två viktigaste väljargrupper, samtidigt som man stärkte banden mellan medelklass och höginkomstagare”

(Om när Reagan kraftigt sänkte stöd och bidrag till de fattigaste)

Det är ju det här som socialdemokraterna värjer sig emot, de vill inte attrahera den allt större grupp fattiga och maktlösa utan vill nå samma medelklass som aldrig kommer att rösta på dem när de vinner så mycket mer på att rösta på alliansen. Och det är den här gruppen som används som politiskt slagträ då det förväntas att socialdemokraterna ska ta ansvar för den.

”Målet med att prata om bidragsdrottningar var strategiskt: att få välfärdstaten att framstå som misskött och korrupt, samtidigt som man stärkte bilden av fattiga som som en grupp som var lata, opålitliga och egentligen inte hade någon lust att arbeta. ”

(Ronald Reagan kampanjade genom att lyfta fram så kallade bidragsdrottningar som sades ha masa olika falska identiteter och ägna ina liv åt att lura av staten bidrag, en del av dem namngavs och de fanns men deras lurendrejeri var extremt överdrivet)

Hello valkampanjen 2008 och allt fusk med bidrag som visade sig vara båg   men det minns väl ingen nu?

”Bush sålde sina skattesänkningar med ett argument om att ´varje servitris i USA nu får mer pengar i fickan´. Under de kommande tio åren skulle en servitris, med Busch skattepolitik, få ungefär 74 dollar mer om året, tack vare skattesänkningar, medan den rikaste procenten i landet skulle få i snitt 34 000 dollar om året i skattesänkningar”.

Well Hello skitalliansens skitstrategi som funkade så bra. (tusen skitarga  smileys)

”De flesta amerikaner föreställer sig att de också kan bli rika en vacker dag. Att attackera de rika är att attackera den framgång som alla strävar efter. Amerikansk populism fokuserar alltså sällan på det som européer skulle kalla överklassen, utan snarare ´snobbarna. Det som brukar kallas kulturellt kapital – till exempel Ivy League-utbildning, europeiska matvanor och de sysselsättningar som associeras med priviligierade eliter – blir därmed en mer tacksam måltavla för amerikanska populister.”

Det ser lite annorlunda ut i Sverige men visst kan verklighetens folk-strategin sorteras in här och allt hetsande mot någon slags PK-maffia som jag himla gärna skulle vilja träffa (den verkar vara jättevanlig men hatar tydligen mig för jag märker aldrig av den :(  ). Föraktet för det intellektuella.