De senaste dagarna har jag diskuterat bloggen arga bibliotekstanten hos bokhora. Behöver lite större utrymme för att förklara vad jag menar eftersom jag var lite väl magkänsleklumpig i kommentarerna.

Arga bibliotekstanten bloggar alltså om sin vardag på ett litet stadsbibliotek i en mindre stad. Hon skriver om de knepiga människor som kommer i på biblioteket och också mycket om människors förmåga att vara irriterande för servicepersonal. Det är roligt och rappt och strösslat med Morrisseycitat. absolut något jag borde gilla och skulle kanske gjort om jag inte var bibliotekarie själv. och om jag inte hade tyckt att man aldrig ska sparka neråt, bara uppåt.

För mig är det viktigaste med biblioteket att alla är välkomna och att det inte ska spela någon roll vilken social, kulturell eller ekonomisk status du har. Bibliotek har med sina avgiftsfria lån och sin (i princip) omöjlighet att spärra folk en unik ställning i samhället, det är en ställning vi ska värna om. Det kanske också är en ställning som de som inte har större problem att passa in i resten av samhället inte tänker på, inte mer än att de stör sig på när någon stammis pratar extra högt med sin boktrave eller luktar illa och också vill läsa tidningen. Men det är en position som för de som är spärrade på resten av ställena är extremt viktig.

De här stammisarna och udda existenserna som arga skriver om är en del av ens arbetsvardag som bibliotekarie, det kan vara skitjobbigt ibland och verkligen vara som gjort för en rolig anekdot rätt många gånger. Men jag skulle aldrig skriva en blogg om det och jag tycker inte att någon inom biblioteksbranschen borde göra det heller. Här är mina argument/känslor:

• Jag tror att alla yrkeskategorier har behov av att prata om sina jobb, jag har det i allra högsta grad och om arga bibliotekstanten var en blogg som bara bibliotekarier läste skulle jag inte tycka det var något problem med den, det är när den är öppen för allmänheten, för våra låntagare jag tycker det blir problematiskt. Där finns kanske inte den förförståelsen som jag har och dessutom byter läsaren plats, från att ha varit ( i mitt fall) den som skriver till att vara ( i läsaren som kanske också är låntagares fall) den som det skrivs om.

• En bra riktlinje är, hur skulle jag själv känna om jag hittade mig själv på en sån blogg? Oavsett hur färtäckt det är, kommer det ut vilket bibliotek det rör sig om skulle folk känna igen sig. (och det är inte jätteförtäckt, jag räknade ut vilket bibliotek det gäller innan jag fick det bekräftat)

• Om det nu inte är att hänga ut människor, varför länkas inte bloggen på bibliotekets hemsida. Jag förstår inte riktigt gränsdragningen, det är helt okej att skriva men inte om de som omskrivs vet om det?

• Jag tycker det är bra att vi har offentliga bibliotek och att grundsynen är att alla är välkomna. Varför det här är känsligt för mig är ju för att jag varje dag försvarar biblioteken och de personer som är våra stammisar. jag försvarar rätten att få existera även om man inte är speciellt anpassad för det här samhället. och för att jag hela tiden måste jobba mot fördomen om bibliotekarier som snobbiga och dåliga på service. Arga bibliotekstanten motverkar mina syften då många inlägg handlar om jobbiga människor man möter i ett serviceyrke. Sen kan de vara hur sanna och välskrivna som helst, jag vill inte att en biblioteksbesökare ska tro att vi som yrkesgrupp är så trötta på människor som jag tycker Arga ger uttryck för.

• Som kommunalt anställd jobbar du för skattepengar, det inebär enligt mig ett annat ansvar än om det det vore ett vinstdrivande företag (sen att kommuner nu ska gå med vinst är en helt annan diskussion), som offentligt anställd har du ett demokratiskt ansvar att behandla alla lika och ge bra service oavsett socialgrupp, att skriva offentligt om en del av sina besökare tycker jag inte går ihop med det ansvaret. Det kan låta mossigt och som jag inte har någon humor men hey, jag valde inte det här jobbet för lönen, statusen eller för att det är kul att driva med människor. jag valde det för att jag brinner för läsning och utjämningsfrågor, skjut mig. Jämför med hur folk skulle reagera på en blogg som handlar om fångar, patienter, vårdtagare eller liknande.

• I kommentaterna hos bokhora skriver Arga själv att hon aldrig skriver nedlåtande om människor som har det svårt, jag förstår hur hon menar men att skildra utsatta människor på ett roligt vis utan att de själva får komma till tals tycker jag är problematiskt ÄVEN om det sker med glimten i ögat. Vem bedömer vad som är nedlåtande? vad gör läsaren själv med texten?

• Sist vill jag bara rekommendera det här blogginlägget av Siska som beksriver så bra vilka som inte syns i statistiken men som biblioteken också är till för. Det är också ett sätt att uppmärksamma den delen av yrket men utan att blanda in riktiga människor.