Den kreativa klassen

På P1 imorse var det en kvinna som pratade om den nya utställningen på Röda Sten. Hon sa ungefär såhär ”åh vår nya utställning gå ut på att få människor att få vara med och skapa sin egen stad, att människor ska få vara med och bygga upp sitt eget stadsrum och vara kreativa. Människor får oftast bara vara med om det färdigbyggda rummet, kan inte bygga fritt själva för det kan ta decennier innan bygglov går igenom.” Demokrati, skapande, staden som flöde osv.

Ok, men då vill jag berätta för dig att det finns väldigt många ställen i världen där man får bygga sina egna bostäder, vara väldigt kreativ och skapa saker helt utan bygglov. De kallas slum. Där kan du få dra in el hur du vill och ev. hämta vatten om du kan betala för det eller stjäla det, var som helst ifrån. Hur fritt och kreativt som helst!

Jag blir så jävla förbannad på den här tanken om det alternativa och flödande som mer demokratiskt. Det är inte så. Stadsbyggnadskontoret är demokratiskt. Strandskydd är demokratiskt. Ett transparent och rättssäkert förfarande med rätt att överklaga är demokratiskt.

Flera gånger har jag hört människor i vänsterkretsar uttalat sig om hur synd det är att man inte får bo i vissa industrilokaler och byggnader. Alltså nej. När man får bo var som helst och det är bostadsbrist så kommer människor som äger dessa hus att hyra ut dem utan brandskydd, tillräckliga avlopp och kök för ockerhyror till dem som är mest utsatta på bostadsmarknaden. Migranter, papperslösa, unga, fattiga. Det sker överallt, det har skett under hela historien. Avregleringar är ej svaret på ditt behov av att uttrycka din frihetliga personlighet genom warehouse living.

Och så håller man på med guerilla gardening och tycker att det är höjden av att vara alternativ, ärligt talat, vilka är det ni tar konflikten med? Vilken förtryckande makt är det ni känner att ni gör uppror mot? Parkförvaltningen?

Jävla liberaler.

Läs den här
Se den här