Rosémingel ain’t my type of politics

Jag har sedan almedalsveckan känt ett starkt behov av att sparka lite åt alla håll. Här kommer således lite lösryckta tankar om politik och almedalen:
Är det inte sjuuukt lame med en vecka i almedalen där alla politiker, journalister och typ “it”-twittrare ses, dunkar varandra i ryggen, dricker rosévin och går på seminarier? Är inte själva grejen med politik polemik? Jag tycker att almedalsveckan på något sätt förkroppsligar hela Sveriges mittenpolitik där alla, oavsett politisk inriktning (förutom Vänsterpartiet då kanske), tror att det bästa sättet att locka till sig röster och föra politik är genom att genomdriva ytterliggare ett jobbskatteavdrag. Jag mådde iallafall sjukt illa när jag såg Tommy Waidleich och Anders Borg i Debatt, där de stod och höll med varandra så mycket så att man snart inte visste vem som var vem.

Jag har aldrig varit på almedalen, så jag vet inte egentligen, det kanske är jättebra. Vad jag däremot vet är att typ INGEN vettig politisk fråga har väckts och fått uppmärksamhet under almedalsveckan så länge jag varit politiskt medveten. Vore det tillexempel inte en bra idé att lyfta frågan om vad konsekvenserna av dessa eviga jobbskatteavdragen egentligen är? Hur många färra jobb i offentlig sektor finns? Hur myckte mindre pengar får sjukvården?
————————

in other news: denna smolkare tar ingen semester (bokstavligt talat, jag jobbar hela sommaren), så jag har tänkt prestera iallafall ett inlägg i veckan. Jag tar tacksamt emot tips på grejer att skriva om! Min hjärna fungerar lite långsamt på sommaren, så har ni något ni vill att jag ska ryta till om så säg gärna till!