Precis som alla stora bloggar får denna blogg frekvent förfrågningar om att skriva om olika produkter. Varpå vi svarar nej, vi tänker inte duperas av marknadens aktörer och smutsa ner vår objektivitet för vår egen materialla vinnings skull.

Eller ok, ärligt talat, jag vet inte hur det är med de andra men i mitt fall består dess påtryckningar uteslutande av att min storasyster ibland påpassligt lägger fram vissa böcker när jag är hemma hos henne och bara ”kolla den hääär fina boken” från bokförlaget hon jobbar på och tycker att jag kanske kunde på något sätt berätta för någon annan att jag gillar dem t.ex. på den coola blogg jag skriver för. Jag har dock avstått, lite för att jag inte vill bli socialt utesluten när Smolket äter middag för att de tycker jag är en sell out. Men framförallt för att det känts så off topic att bara btw: kolla på den här fina (insert kok/pyssel/te/sak&fakta/-bok).

Men en av dessa böcker (med tillhörande extremt fin merch) är ”Hirams bästa kokbok” och idag delas Hirampriset ut för första gången. Det delas ut av gastronomiska akademien till en person som ”gjort insatser för att genuin, opretentiös och lustfulld matladning i vardagen och hemmet (…)”det görs till minnet av att matskribenten Hiram alias Märit Huldt skulle fyllt hundra år idag. Jag tänker inte kommentera vem som fått priset för det viktiga i det här, och det viktiga med Hiram är kanske delvis att hon var först och framstående och pionjär och all that men framförallt att hennes fokus ligger på mat i vardagen och hemmet. Mat i vardagen för dem som arbetar med mat i vardagen och kanske inte alltid syns. De som arbetade med att laga mat till andra antingen i sitt eget eller andras hem under den korta tid i Sveriges historia där tillräckligt höga reallöner kombinerat med ett störigt institutionaliserat familjeförsörjarideal (sambeskattning, pension genom maken, skatteavdrag för familjemedlemmar) gjorde det möjligt framförallt för gifta kvinnor att kunna arbeta med obetalt omsorgsarbetet i hemmen (aka hemmafruar). Det sympatiska med Hirams texter är också att fokus var att det skulle vara kul och enkelt, inte jobbigt att laga mat. Inte texter om hur man ska göra avancerade rätter och lägga hela sin identitet ligger i att vara bra på att laga mat bra utan snarare hur man kan ta några genvägar till att det ser bra ut så man har tid att göra något annat resten av tiden. Som att skriva eller ta plats i samhället, och det är ett message denna bloggen approve of tänker jag.

+ Hon gjorde superQT teckningar som den här: