Förra fredagen sparkade jag igång årets filmfestival-upplevelse genom att gå på kvällsvisningen av den Kanadensiska dokumentären ”Pink Ribbons, Inc”, en film som i nordamerikansk dokumentärtradition kritiskt granskar mångmiljonindustrin bakom Rosa Bandet-kampanjerna. En granskning som bara i veckan gjort sig påmind i amerikanska nyheter i och med ”Susan G Komen for the Cure”’s indragna bidrag till Planned Parenthood.
Men låt oss börja från början: vad är Rosa Bandet? Och vad är det som dokumentärfilmaren Lèa Pool kritiserar i ”Pink Ribbons, Inc”?

Rosa Bandet är en symbol som syftar till att öka medvetenheten kring bröstcancer. Rörelsen härstammar inte, som man kanske kan tro, ur patientrörelser eller ur kvinnorörelsen som länge kämpat för ökad medvetenhet och forskning kring sjukdomar som oftast drabbar kvinnor, utan togs fram av sminkföretaget Esteé Lauder och livsstilsmagasinet Self. Rosa Bandet användes för första gången i officiella sammanhang i New York 1991 när stiftelsen Susan G. Komen delade ut rosa band till deltagarna i en manifestation för kvinnor som överlevt bröstcancer. Det rosa bandet blev 1992 antaget som officiell symbol för ”Breast Cancer Awarness Month” som hålls runtom i världen i oktober varje år.

Pools dokumentär visar dock att idén till det rosa bandet som symbol inte uppfanns av varken Esteé Lauder eller stiftelsen Susan G. Komen själva. I själva verket startade privatpersonen Charlotte Haley för över tjugo år sedan en kampanj med ett persikofärgat band som symbol i syfte att pressa National Cancer Institution att satsa mer pengar på forskning kring bröstcancer. Estée Lauder och chefsredaktören för magasinet Life försökte köpa upp rättigheterna till Haleys persikofärgade band, och när hon vägrade vara en del av, vad hon kallade en kommersiell satsning, bytte Esteée Lauder helt sonika färg på bandet för att undgå upphovsrättsintrång.

Den kritik Pool riktar mot Rosa Bandet i dokumentären påminner på många sätt om det som gjorde att Haley inte ville sälja sitt persikofärgade band till Estée Laduer från början: dess kommersiella ansats. Dokumentären visar hur Rosa Bandet på många sätt används av olika multinationella företag för att öka sin försäljning samtidigt som bara en bråkdel av deras försäljning går till att stöjda kampanjen. Pools talar till och med om hur en del företag ”pinkwash”:ar (att jämföra med whitewash, dvs att täcka över skandaler genom felaktig fakta, typ) sina produkter. Dokumentären visar tillexempel hur företag genom att använda Rosa Bandet för att förbättra sitt anseende samtidigt som de säljer produkter som är cancerogena (dvs produkter som kan framkalla bröstcancer!!).
Pools ifrågasätter även vad som händer med alla de miljoner som varje år samlas in genom olika Rosa Bandet kampanjer. För trots att t.ex. stiftelsen Susan G. Komen sedan 1982 bidragit med cirka 2 miljarder dollar till bröstcancerforskning, utbildning och hälsovård finns varken botemedel mot bröstcancer eller någon kunskap kring varför bröstcancer uppstår. Tvärtom har antalet insjuknade i bröstcancer trefaldigt ökat de senaste trettio åren (http://www.dn.se/nyheter/varlden/brostcancer-okar-kraftigt-globalt), och den enskilt största risken för att drabbas av bröstcancer är att vara kvinna.

En förklaring till att den Rosa Bandet-stödda forskningen inte kommit till så mycket kan vara att de är just företag och välgörenhetsbaserade stiftelser som står bakom finasieringen och på så sätt kan styra vad man skall forska kring. Idag bedrivs i princip ingen forskning kring varför bröstcancer uppstår utan majoriteten av den Rosa Bandet bedrivna forskningen fokuserar på att hitta ett botemedel mot cancerformen. Pool visar dock att det finns en del oberoende forskning som visar hur faktorer i vår miljö, i form av bekämpningsmedel som sprutas på den mat vi äter och plast som används i den kosmetika vi använder, främjar bröstcancer. Ett slående exempel som visas i dokumentären, som återkopplar till ”pinkwash” är att Aztra Zeneca, som är en av huvudsponsorerna för Rosa Bandet i USA, även är den största producenten och försäljaren av flertalet bekämpningsmedel som är förbjudna i Europa pga de är cancerogena. Med risk för att låta som en konspirationsteoretiker med foliehatt vill jag ändå öpnna upp för en diskussion kring att det kanske finns en möjlighet att man inte forskar på vad som orsakar bröstcancer då detta kanske skulle innebära att företagen som står bakom Rosa Bandet skulle göra mindre vinst. Företagen skulle fälla krokben på sig själva om de stödde forskning som visade att deras produkter var farliga.

Därför satsar Rosa Bandet kampanjerna istället på att prata om medvetenhet och om vikten av att upptäcka cellförändringar i tid. Och visst är det bra. Pools lyfter dock fram några intressanta punkter i relation till detta. För det första är det så att tidigt upptäck at bröstcancern inte är en garanti för att man ska bli frisk. Bröstcancer kan vara superaggresiv och sprida sig jättesnabbt, och att då tala om tidig upptäckt som den största chansen att inte dö är lite missvisande. Den bistra sanningen är att bröstcancer dödar. Och att man idag inte har kartlagt vad det är som gör att man får det. För det andra lyfter Pools frågan om vad all denna medvetenhet gör om det inte omsätts i någon sorts vettig praktik. Att lysa upp Niagarafallen i rosa räddar inte liv. Ett tredje problem är hur exempelvis Susan G. Komen sprider direkta felaktigheter i relation kring hur man bör agera för att undvika bröstcancer. Grundaren och VD:n för Susan G. Komen Nancy Brinker säger till exempel i en intevju i dokumentären att man kan förebygga bröstcancer genom att leva sunt och träna. Det finns inga vetenskapliga belägg för att detta skulle stämma. Även hälsosamma vegetarianer som tränar varje dag kan få bröstcancer.

En annan viktig kritik som Pools riktar mot Rosa Bandet är den diskurs som uppstått kring hur man pratar om bröstcancer och om de kvinnor som lever med eller har levt med bröstcancer. Rosa Bandet har, iallafall i USA, anammat ett militärinfluerat språkbruk där man pratar om ”överlevare av bröstcancer” och om att man ”krigar/kämpar mot bröstcancer” . Detta kan är problematiskt på flera sätt. För det första gör denna diskurs att det låter om att bröstcancer är något man kan överleva om man kämpar tillräckligt hårt. Och att de som inte klarar sig inte varit tillräckligt starka i sin kamp. För det andra är det problematiskt på samma sätt som medvetandediskursen kring bröstcancer riskerar att bli – nämligen att ansvaret för sjukdomen läggs över på individen. Istället för att prata om bröstcancer som det samhällsproblem det verkligen är tenderar nämligen diskussionen att handla om enskilt sjuka och ”kämpande” kvinnor. Kvinnor som ”kämpat” hårt och därför överlevt och kvinnor som dött. Kvinnor som genom medvetna handlingar tagit ansvar för sig själv genom att gå på mammografi och genom att konsumera produkter som gynnar Rosa Bandet.

Men hur var det nu med veckans debatt om Susan G.Komen och Planned Parenthood? Jo, Susan G. Komen har under flera år gett stora bidrag till Planned Parenthood eller Planned Parenthood Federation of America som är en icke vinstdrivande organisation som jobbar med frågor kring reproduktiv hälsa och är förknippad med pro-choice rörelsen i USA. De har länge jobbat för fri abort, vettig sexualupplysning samt tillgång till prisvärd sjukvård och har under en lång tid erbjudit mammografi för de kvinnor som inte har råd att gå till privatsjukvården för att undersöka sina bröst. Nu har Susan G. Komen dragit in sitt stöd till denna organisation och det diskuteras nu huruvida detta kan vara ett närmande av republikanernas pro-life kampanjer.
Här finns som ni märker hur mycket som helst att gräva i. Jag kanske återkommer, men vill så länge varmt rekommendera ”Pink Ribbons, Inc”