Det här är ett lite känsligt inlägg. Jag har tänkt på det länge och funderat på om jag skulle skriva det eller inte. Det finns så många om i ämnet, så många ifall. För ett antal år sen gjorde jag och min dåvarande pojkvän slut. Det var ett väldigt “fult” uppbrott. Vi var båda rätt taskiga mot den andra. Mina vänner var mycket lojala med mig. Så som vänner ska vara. De tog mitt parti till 100%. Så som vänner ska. Vad som hände sen var att det här spred sig till folk som inte var insatta i varken hans eller mitt liv. Långt efter kunde jag få höra folk som ifrågasatte honom, som påstod att han behandlade kvinnor dåligt, detta var en slutsats som dragits utifrån vad som hänt mellan oss. När är en person ett svin och när är personen ett mans-svin? Svin har vi nog alla varit mot någon. Vissa medvetet, andra omedvetet och många för att vi varit så uppe i något jobbigt att vi inte tänkt på vår omgivning.
I Göteborg har det bildats en grupp med syfte att få bort sexister från punkspelningar. För mig är det en självklarhet att personer som har våldtagit, misshandlat eller trakasserat andra människor inte har i punkscenen att göra (om de inte har arbetat rejält med sina problem med att respektera andra människors gränser och i vissa fall inte ens då). Det här handlar inte om straff utan om att du som offer inte ska behöva träffa din förövare och att du som vanliga människa inte ska behöva vara rädd på spelningar. De har en mycket bra programförklaring:
Vi är trötta på att ge våra surt ihopknegade stålar till våldtäktsmän, kvinnomisshandlare och andra sexister.
Vi är trötta på att möta våra förövare i publiken och framförallt är vi trötta på att se våra förövare få credd på scen.
Vi outar, informerar och bojkottar band/klubbar som tillåter och välkomnar sexistiska as som begått brott mot oss och våra systrar.
Vi informerar våra vänner om problemen. Vi bråkar och ställer krav. Vi är asjobbiga och alla “det är bara musik, inte politik”-människor hatar oss.
Men vi har varann och vi sprider kärlek till alla som förstår att det inte är OSS det är fel på. Och vår främsta mål är att vi, och alla andra ska, känna sig trygga att gå på spelningar och gilla punk as much as the next guy.
Inga jävla sexister på VÅRA scener!
För att ge legitimitet till arbetet med att få bort sexismen, både i punkscenen och i resten av samhället, måste alla vi som kallar oss feminister ta oss en rejäl funderare när vi beskyller män för att vara sexister eller vidriga snubbar. Varje gång vi beskyller någon för att vara ett mans-svin när personen egentligen bara är ett svin, och man, förminskar vi de upplevelser som människor utsätts för då de drabbas av sexism. Bara för att någon är ett svin behöver det inte betyda att den är det på grund av patriarkatet. Folk kan vara lika dumma i huvudet ändå, utan att det är på grund av att de har fötts som män.
27 Responses to “Att vara ett svin och att vara ett mans-svin”
Eftersom kön är en social konstruktion finns inga mans-svin, bara Hen-svin. Eller “Hen-Swine” som det heter i London och New York.
Jag tycker inte att kön enbart är en social konstruktion. Och även om det vore det så innebär dagens samhälle att majoriteten av oss blir män eller kvinnor. Att använda ordet hen är för mig ett bra sätt att slippa skriva “han eller hon” eller liknande osnygga pronomen när det är irrelevant vad personen ifråga har för kön eller när jag inte vet. Jag antar att du försöker vara rolig, dock tycker jag det här flashback-skämtet är fruktansvärt uttjatat. Eller som min far skulle säga “har du läst den där på en runsten”.
Ni hänger för mycket på flaschback. Jag hade aldrig hört det tidigare. Jag läser bara fina bloggar. Som era ;-)
Hursomhelst, jag tyckte det var en intressant artikel. Jag har tänkt på liknande saker själv. Man kan inte kräva av människor att de aldrig ska bete sig som svin, men vi kan hägna in våra svinaktigheter så att de hamnar inom rimliga gränser. Och även ha sinne för proportioner när man kritiserar.
Jag får nog börja hänga på flashback, de verkar helt klart ha min humor! För att vara seriös en stund så är orden ovan precis vad som störde mig allra mest när jag var liten punkis; en klick palestinasjalsfascister tror sig äga definitionsrätten kring hur scenen ska vara, musiken ska låt och vem som ska stämplas som olämplig och kletas med epitet på lösa grunder.
“Vi bråkar och ställer krav. Vi är asjobbiga” tyder på viss självinsikt åtminstone.
Vilka ord? Syftar du på “hen”, som jag inte ens berörde i texten? För min del tycker jag det är sunt att inte tillåta kvinnomisshandlare och våldtäktsmän inom punkscenen. Och om det gör mig till en palestinasjalsfascist så är det 100% fine med mig.
Men har du inte missuppfattat nu? Siska skriver ju att man INTE ska kleta ner folk med sexistepitetet hur som helst. Hon skriver ju om en kille som fick hör att han var sexist bara för att de separerat på ett “fult” vis och hon tar ju faktiskt killens parti i den frågan. Sedan skriver hon att hon inte vill stödja band med medlemmar som våldtar, misshandlar och trakasserar. Det handlar alltså inte om några vaga, friflytande sexismtermer utan ganska konkreta saker. När man skriver “måste alla vi som kallar oss feminister ta oss en rejäl funderare när vi beskyller män för att vara sexister eller vidriga snubbar” så går man väl snarare emot palestinasjalsfascism där man stämplar varje misshaglig man som sexist.
Ni missförstår båda två, vad jag menade var det där manifestet i inlägget. Kanske uttryckte jag mig otydligt.
Jag instämmer alltså med Siska om att man inte ska stämpla folk till höger och vänster och att det var något som gjorde att jag hade svårt för självrättfärdiga viktigpettrar inom punkscenen då som nu. De har så svårt att fatta att man kan gilla viss musik och umgås med vissa polare utan att vilja ha deras propagandakuk fladdrandes i nyllet så fort man visar sig på en spelning och fullständigt skiter i deras regelverk av groddgödda synder man inte ska bryta mot.
Jag har inte koll på hur utbrett det är med punkmusiker som våldtar och misshandlar och fans och arrangörer som stöttar de helhjärtat. Det låter som självklarheter som inte accepteras någonstans.
Får snarast intryck av en åsiktsmaffia som i sken av att bekämpa sexism men i slutändan på vaga grunder vill frysa ut folk de inte gillar, eller som inte passar in på deras snäva mall.
Jag är ju inte alls inne på punkscenen men läs det här inlägget så tror jag du får en bättre bild av vad Siska syftar på:
http://verklighetenssmolk.se/index.php/2011/11/om-vanstern-punken-och-sexuella-overgrepp/
Fast nu drar du massor med slutsatser om en grupp utifrån dina fördomar. Den här gruppen startades efter att en spelning satts upp med ett band där en av medlemmarna nyligen suttit av ett fängelsestraff för att ha knivskurit en person.
För mig är punk politisk. Det är en scen där sexism, rasism, homofobi och annan skit inte ska ha någon plats. Det är ju det som är punkens budskap, i alla fall den sortens punk jag lyssnar på. Annan punk kan du lyssna på på Rockbaren, där tror jag inte dom portar folk om dom är dömda för att ha knivskurit någon.
Jag skrev inte om gruppen, utan generellt vad självutnämnda åsiktspoliser står för. Men för att jag inte gillar propagandister och politisk likriktning är jag uppenbarligen fördomsfull och välkomnar rasism, sexism och homofobi.
Det hade varit främmande att kalla ett anarkopunk eller vitmaktpunk för opolitisk, men i stort tycker jag personligen att punken är en opolitisk upprorisk musikstil. Jag hävdar dock inte att min definition av begreppet är det enda rätta, eller att den sortens punk jag lyssnar på är den rätta.
Det hade ju bara känts som översitteri.
Var skriver jag att du är homofobisk, rasistisk och sexistisk?
Den punk jag lyssnar på och de band jag går på spelningar med utger sig för att vara antisexistiska, antirastiska etc. Det gör att jag ställer krav på dem. På att de lever upp till sina dogmer. Det är därför jag älskar punk. För att det är politiskt. För att jag kan ställa krav på att bli behandlad med respekt. Vi som går på de här spelningarna, spelar i de här banden etc har ett gemensamt ansvar att se till att det är en säker miljö. Är folk inte intresserade av det har de gett sig in i fel scen. Jag ställer inte samma krav på hiphopscenen, rockscenen och den opolitiska punkens scen då de inte utger sig från att vara antisexistiska/fascistiska och det inte är en av musikens främsta budskap.
Ja, jag håller med Siska och utifrån det som ss skriver verkar det som att ss gått på punkspelningar med skygglappar på. Jag är en av de där som du inte gillar, eftersom jag kräver min och alla andras lika rätt att gå på spelningar utan att riskera att utsättas för hot och kränkningar. Det tänker jag fortsätta med, hur jobbigt du än tycker det är, eftersom jag, precis som du, älskar punk. Och dessa kränkningar pågår, oavsett om du blundar för dem eller ej.
Jag har i många år arbetat i olika sammanhang och på olika ställen med de här frågorna och jag kan säga att de få gånger någon blivit portat har det alltid varit med väldigt tydliga bevis, som t.ex. fallet Siska tar upp ovanför eller liknande.
Det tråkiga är alla dessa fall där inget görs, för att ingen tror på det, eller bryr sig om det, och den utsatte och andra som känner sig otrygga med en förövare får lämna scenen. Jag känner till minst 10 ggr så många personer som varit utsatta för övergrepp som känt sig tvingade att lämna scenen till förmån för en förövare och hans vänner som jag känner till fall där en förövare portats.
När jag har arbetat med dessa frågor har det handlat om ett långsiktigt, tidskrävande arbete, som ingen gör för att det är kul, utan för att det känns livsviktigt.
Jag och de jag sammarbetat med har varit noga med vad det är vi arbetar emot och för. Vi har öppet deklarerat vad vi förväntar oss av besökare, så alla känner till spelreglerna och de som portats har varit personer som utfört grova sexistiska, rasistiska eller andra kränkningar, utövat psykiskt och fysiskt våld mot någon.
Vi hade t.ex. uppe en diskussion om en person som det visade sig hade varit ganska taskig och notoriskt otrogen mot en partner, den personen portade vi självklart inte. Så om du tror vi tar lätt på det här, så tror du fel. Vi är väldigt seriösa.
MEN. En sak som personer som ss bör tänka på är att vi, som sätter upp spelningar och lagar mat och fixar band, gör det ideellt, för att vi vill. Det handlar alltså om vår fritid, våra liv, och med dem får vi faktiskt göra vad vi vill. Vi har ingen skyldighet att ordna spelningar för och underhålla varken dig eller någon annan och har i princip rätt att bjuda vem vi vill med vilka regler vi vill.
Vi lägger arbete och tid på att skapa något som vi tänker kommer bli bra, som vi kan stå för och gilla och det har vi all rätt att göra. Vi måste inte vara till för hela världen.
Andra personer som blivit portade där jag arbetat, har varit folk som t.ex. förstör lokalen och liknande. Det är tråkigt, men vi har faktiskt inte råd (eller lust) att annordna en lekplats där de kan få bete sig hur som helst och så ska vi sopa upp skiten efteråt och betala kalaset. Varför skulle vi vilja göra det?
I en diy-scen som punkscenen måste faktiskt alla, besökare som anordnare, vara med och ta ansvar för spelningen tillsammans. Annars fungerar det inte. I det igår också att bete sig schysst mot de andra som är där. Man kan inte komma dit och svina runt hur mycket som helst och bara förvänta sig att andra ska vilja använda sin fritid till att ta hand om det.
För en solidariskt och kul punkscen för alla!
/Katten
Katten – WORD!! Ss inställning visar verkligen att vi behövs.
Dessutom undrar jag vad ss menar med “opolitisk upprorisk”? Opolitisk betyder ju att man inte bryr sig om politiken, d.v.s. (hur samhället ser eller skulle kunna se ut), vilket i sig innebär att man är är rätt nöjd med (eller åtminnstone liknöjd inför) rådande ordning. Det passar knappast ihop med upproriskhet.
Allt är ju en tolkning av begrepp.
Opolitisk för mig är att jag inte vill tvingas ta del av sekteristiska strömningar där ett fåtal dikterar vilka som får betala inträde till en spelning eller inte.
Att ni väljer att starta en aktionsgrupp mot som jag förstår det, bandmedlemmar som begått övergrepp och/eller knivmördat var inte mitt huvudspår.
Jag instämde med siska när hon skrev; “alla vi som kallar oss feminister ta oss en rejäl funderare när vi beskyller män för att vara sexister eller vidriga snubbar”. Och utvecklade sedan tankekedjan med hur irriterande det är när vissa anser sig utsedda till att kolla så man tänker och säger De Rätta Sakerna.
Jag har knappast tagit ställning för förövarna eller förnekat att övergrepp -eller knivmord- sker i och med det.
Det var en huvudanledning man en gång tog avstånd från den politiska scenen, för att folket där är så inavlat dogmatiska och uppfyllda av sin egen förträfflighet.
Personer som tar på sig en enorm svastika med ett kryss över och man bara; “wow, du är verkligen emot nazismen. På riktigt!”
Eller tilltalar folk med tonen att de är de enda som någonsin haft en dröm om hur saker och ting borde vara i ett samhälle, som nedlåtande nog tror att alla ska gå ner i spagat över deras självklara insikter.
Nog sagt för min del nu.
Ja men vad skönt! Alltså att du är färdig med att försöka skriva vitsiga formueringar baserade på dina egna fantasier om hur andra är, som har föga med verkligheten att göra. Tack.
En grupp som fokuserar på sexismen inom scenen skulle vara mycket välbehövligt, men det verkar som denna grupps enda syfte är att outa personer som man hört från mun till mun ska vara sexistiska svin.
Det fallet siska tar upp tidigare har jag fått höra ganska mycket om och jag är väldigt fundersam på om alla som blandar sig i det här verkligen har hört hela historien. Jag kan inte påstå att jag vet exakt vad som hänt eller händer nu för jag har inte varit med och sett allt med egna ögon. Men jag tycker inte man ska bestämma att en person inte hör hemma i scenen innan man hört alla sidor av historien. Först då man har alla fakta kan man göra sig en uppfattning om vad som kan stämma.
Och i det fallet så har jag iaf hört att den här personen har arbetat med sina problem men är fortsatt ovälkommen inom scenen.
Om en person som blir utfryst från scenen pga dåligt beteende tar sitt problem på allvar och jobbar för att förändra det blir fortsatt utfryst, vad blir då vitsen med att förändra sitt beteende?
Eller anser personerna bakom den här gruppen att problem inte finns så länge man inte ser dem?
Om det är sexismen inom scenen som denna grupp har tänkt att jobba med så borde väl outning inte vara det enda denna grupp tänker sysselsätta sig med?
Jag har suttit på flertal möten i grupper där anti-sexism står högt på agendan där kvinnor inte vågar/vill/får ta plats och alla klassiska härskar tekniker flödar fritt men detta verkar inte uppmärksammas på grund av att det inte förekommer öppet sexistiska kommentarer och flera i gruppen är tajta vänner och ingen verkar anse att man ska kritisera sina vänners beteende. Jag tycker det är i de här situationerna man borde jobba lite hårdare för att få fler att känna sig säkra och välkomna. Personligen så kan jag hantera att en person beter sig som ett äckligt svin på en spelning bättre än att bli avfnyst varje gång jag öppnar munnen.
Och….
Jag vet ett flertal kvinnor som både psykiskt och fysiskt misshandlat personer de haft en relation med och även riktat våld mot utomstående. Dessa har inte blivit outade och heller aldrig tagits till förhör för något av detta. Ska det startas en grupp som tar hand om problemen kvinnor i scenen utsätter andra för eller har dessa saker bara sluppit undan det vakande ögat den här scenen tydligen ska ha?
Och som skrivits så finns det en viss skillnad mellan ett svin och ett sexistiskt svin, och upprörda/arga personer kan måla på lite extra och ibland till och med hitta på historier för att hämnas. Vem kan egentligen bedöma rättvist och opartiskt vad som hänt mellan två personer?
Jag får tyvärr skatta mig lycklig för att jag blir klassad som offer pga mitt kön annars skulle jag säkerligen blivit outad eller värre eftersom min förövare var/är bra på att ljuga och jag inte är så bra på att prata om vad som hände och har inte heller lika många vänner som han.
Jag tycker outning är ett extremt verktyg man bara kan ta till om någon gjort något förjävligt och man är 100% säker på att man har rätt information och förövaren inte bryr sig om sina handlingar. Då kanske man kan tvinga förövaren att ta sitt problem på allvar. Men med outning för resten av livet tror jag man skapar mer problem.
Om jag vistas i samma miljö som en person gjorde något förjävligt för eller flertal år sedan och sedan dess försökt göra något åt detta känner jag inte att min eller mina vänners miljö är speciellt osäker. Jag känner däremot att miljön jag vistas i blir osäker när flera personer i samma lokal som mig kan agera aggressivt och hotfullt mot vem som helst som någon gång har gjort (eller ryktas om att ha gjort) en dum grej.
Ett, det kommer ett svar till dig!
Till övriga idioter: vi tolererar inga kommentarer där vi kallas för nazister, fittor med mera så lägg bara ner det tack. Flashback är tydligen öppet för alla.
@Ett. Jag håller till viss del med dig. Jag tycker också att outning är ett extremt verktyg som bara ska användas i extrema situationer, därför har jag inte nämnt bandet, spelstället eller namnet på personen det gäller. Det är just det problemet, att den med starkast röst får plats, att vi alla kan vara svin och att vi därför ska vara väldigt försiktiga som jag försökte lyfta i det här blogginlägget. Det var alltså en form av självkritik. Sen kan jag säga om den här gruppen (som inte är samma sak som Verklighetens smolk) att de jag känner som är med har alla jobbat med andra projekt inom punkscenen, som att fälta, skriva jämställdhetsplaner, sätta upp spelningar med uttalat feministisk agenda med mera. Så att de bara skulle koncentrera sig på outning är inte korrekt. Jag ser den här gruppen som en potentiell väg till att få upp den här problematiken med offer/förövare och vilka som ska få plats på agendan igen efter att Underjorden lades ner.
Jag hoppas verkligen att outning inte är det enda tillvägagångs sättet gruppen har men det du saxat från deras programförklaring “Vi outar, informerar och bojkottar” får det att låta som om det är just de sakerna gruppen endast är till för. Och det jag får höra och ser av hur den här gruppen handskas med just det här fallet som vi tagit upp så ser jag inte att det är något annat dom gör. Sen att personerna som är med i den här gruppen är engagerade i andra grupper är ganska irrelevant.
Jag tror att den här gruppen gör mer skada än nytta med det handlingssätt de har nu. Och vad som hörs runtomkring så är det inte någon vits att komma med kritik på gruppens handlande för då anses man vara en person som enbart tar förövarens parti alternativt anser att “musik är bara musik”.
Jag förstod vad du menade med ditt inlägg men jag märker inte av att det hörsammas, vilket är vad jag tycker är skrämmande.
Vet att personer blir nu anklagade för ha gjort jävligt allvarliga saker och vad jag förstår baseras dessa anklagelser på lösa rykten, och de som ska vara offer i frågan har inte ens hörts för att se verkligheten i ryktena. Det hela ser mer ut som en häxjakt än en lösning på ett problem.
Hej, den här diskussionen är sjukt viktig och jag skulle vilja sätta fingret på ytterligare en dimension av offer/förövare/svin/sexistsvin-problemet: i punkscenen, som inom alla andra scener, finns en icke oansenlig mängd personer med psykiska problem och/eller missbruksproblem. Jag upplever att punkscenen (straight edge-svängen undantagen, inte för att den inte är punk förstås) har högre i tak på dessa punkter än samhället i stort, på gott och ont. På ont framför allt för att det i vissa sammanhang finns inte bara en tolerans utan även en norm som säger att det är häftigt, kul och subersivt att knarka och supa hårt samt vara destruktivt – men roligt – dum i huvudet, på en glidande skala mot äkta galenskap, vilket bidrar till att vissa personers befintliga problem förvärras.
Om en person hamnat i ett sammanhang där hens missbruk och psykiska instabilitet rentav uppskattas, och sedan går över gränsen som ofta är hårfin (även om knivskärningen helt klart är på fel sida) och hamnar i utfrysning och utanförskap, tycker jag att detta bör leda till självrannsakan inom scenen i stort. Jag menar absolut inte att jag tycker att personerna som gått över gränser skall vara välkomna på spelningar, eller att detta är ett problem för gruppen att ta tag i. Jag tycker att alla som går på spelningar skall tänka över denna aspekt av punkscenen.
@Ett, vad jag förstått vill gruppen ha ett möte med de som sätter upp spelningar samt spelstället ifråga för att prata om hur sånt här ska hanteras. Det ser jag som ett väldigt bra initiativ med tanke på att spelstället i fråga inte, vad jag vet, verkar ha någon plan för hur sånt här ska hanteras motsvarande den som fanns på Underjorden. Jag tycker du ska framföra din kritik till gruppen. För den är vettig och viktig (din kritik alltså).
@Johanna Z, du har så rätt! Jag känner igen mig så mycket i hur du beskriver det. Den normalisering av självdestruktivitet som finns inom punkscenen är fruktansvärt obehaglig. Men vad ska vi göra för att ändra på det?
Till dig som tror att det baseras på lösa rykten; så är inte fallet. Det finns både vittnen, samt att förövararna själva erkänt vad de gjort. Att bara låta tid pasera och sen säga att det är ok att ta in en förövare igen tycker inte jag är någon lösning. När det gjorts förrut i andra sammanhang, har nya personer blivit utsatta för nya övergrepp. Aktiv, synlig förändring krävs, anser jag. Det har inte skett i aktuella fall. Tyvärr känns detta som fel forum för att gå i närmare detalj på just den saken.
Gruppen startades för att i första hand ta hand om ett akut problem, men hur den nu kommer vidareutvecklas och vad den exakt kommer arbeta med är inte bestämt. Det är ett diskussionsforum mer än en grupp, där det diskuteras hur man kan närma sig problemet sexism inom musiken och gruppen har inte ännu någon gemensam plattform eller liknande och kan inte betraktas som en grupp i den bemärkelsen. Diskussionen utgår från att alla ska kunna känna sig trygga och välkomna när de går på spelning och att musiken inte ska vara ett forum för diskriminering och förtryck. Diskussionen förs utifrån alla olika medlemmars erfarenheter och som siska sa har många i gruppen arbetat med dessa frågor på en rad olika sätt, allt från hur personer tilltalar varandra i arrangörsgrupper, till vilka band som bokas, till vilka regler som gäller på ett spelställe för att säkra allas trygghet. I gruppen finns personer av en mångfald kön, folk som spelar i band, som arrar spelningar, som går på spelningar o.s.v.
Jag tycker det är tråkigt att när några försöker göra något bra så ska de alltid klagas på allt de INTE gör. Men den som anser att det finns andra sätt att arbeta på kan ju faktiskt ta tag i och göra det själv, tillsammans med andra som tycker likadant, det är inget som hindrar. En person eller grupp kan inte göra allt, men alla kan göra något.
mvh Katten
…angående det här med att “ändra sig”. T.ex. så är ju åtminstone en av personerna för närvarande bl.a. med i den här trevliga Facebookgruppen:
“Göteborgs Feminister behöver ett rejält kok stryk & en jävla massa kuk!!”
https://www.facebook.com/groups/252446964839052/
Det kallar inte jag för förändring.
on April 20th, 2012 at 15:20 #
[...] Min källa berättar om gruppens bakgrund: ”Per Nilsson. Han och hans polare Orre är lite kända som as i Gbg och det var deras band som drog igång allt detta. Vi ifrågasatte att de skulle få spela eftersom vi anser att offer ska ha företräde till offentliga rum som spelningar och inte förövare. En polare till mig bloggade om detta på Verkligehetens Smolk (här: http://verklighetenssmolk.se/index.php/2012/03/att-vara-ett-svin-och-att-vara-ett-mans-svi/)” [...]