Author Archive

Sommarprat

Ja hej.
Jag har lyssnat och satt betyg på alla sommarpratare hittills. Dessa redovisas i tabellformat idag och potentiellt följande söndagar under sommaren. Utvärderingsmetoden jag använt mig av utgår framförallt från Linnéa Lindskölds geniala ”skratta, gråta, växa som människa”-test vilket är vad det heter. Jag vill också påminna om att det är kvalitén i verket och inte personen jag bedömer.

Män på scen

Om du var ett barn som tittade på “På spåret” som fredagsunderhållning med dina föräldrar hösten 2012 skulle du i programmet sett vuxna människor som spelade olika instrument och sjöng. Av de människorna var fyra procent, eller två av fyrtiosju kvinnor.

Tabellen visar musiker på scen per kön i de första sju programmen av “På spåret” säsong 2012-2013

Fast, vänta lite, hur rätt var rätt när det gällde just genusstrukturers uppluckrande under beredskapstiden?

Detta är en uppföljning av ett tidigare inlägg, se nedan. För en annan ekonom-historiker, nämligen Fia Sundevall, läste blogginlägget och skrev till mig. Och det var ju superkul! Särskilt för att hon skrivit en avhandling om “Det sista manliga yrkesmonopolet. Genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989″. Avhandling handlar om utvecklingen av kvinnors militära arbete sedan mitten av 1860-talet och särskilt om processen som ledde fram till att de militära yrkena öppnandes för kvinnor. Jag frågade och det var ok att jag visade det hon skrev på bloggen och det var det. Så jag ger er: mer kunskap om beredskapstiden!

Hej Malin! Jag instämmer i din slutsats om att kvinnors förvärvsarbete inte ökade under beredskapsåren. Däremot förändrades det, bland annat genom att kvinnor – om än tillfälligt – tog sig an nya uppgifter i fabrik, i luftbevakning, mm. Av denna anledning instämmer jag bara delvis i slutsatsen att beredskapstiden inte skulle varit en period där gamla genusstrukturer började luckras upp i Sverige. I hög grad beror analysen förstås på vad vi menar med ”genusstrukturer” och ”börja luckras upp” och vilka områden vi studerar… Men sammanfattningsvis har ju forskning (min egen, Overuds och andras) pekat på att beredskapsåren ledde till förändringar i såväl synen på som praktiken av kvinnors arbete. I flera fall kan förändringarna betecknas som stora eftersom kvinnor gick in i arbetsområden och –uppgifter som tidigare i huvudsak eller helt enbart utförts av män. Därmed ändrade genusarbetsdelningen form (men kunde likväl vara strikt i sin nya skepnad). Det var ju dock långt ifrån alltid fråga om bestående förändringar. Precis som du skriver (och som väl också påpekades i programmet om jag inte minns fel) var det många gånger en högst tillfällig förändring: när männen återvände från sina militära uppdrag återgick kvinnorna i mycket hög utsträckning till de uppgifter som de hade haft före kriget. Men undantag finns också: krigsmakten är ett sådant (där fortsatte kvinnor att verka inom de nya uppgifterna). Min förenklade slutsats skulle därmed vara att beredskapsåren var en tid när gamla uppfattningar om kön utmanades och omförhandlades och där åtskilliga tidigare genusgränser inom arbetslivet överskreds – för att dock i hög grad (men inte helt) dras upp på nytt efter beredskapens slut.

PS, det finns en hel del internationell forskning som menar att WW2 gav upphov till nya ideer kring kön som tillfälligt kvävdes efter krigsslutet för att sen typ explodera ett drygt decennium senare. Utifrån det perspektivet kan beredskapen absolut ses som början på en uppluckring av gamla genusstrukturer. Vet dock inte hur detta har undersökts empiriskt och om det är applicerbart på svenska förhållanden.

PS2, Klara (gemensam kompis som vidarebefordrade mailet reds anm.) Jag misstänker också att kvinnors tillfälliga beredskapsarbeten av olika skäl inte är inräknade i statistiken. Om så är fallet torde inte kvinnors förvärvsarbete ha minskat under perioden utan legat på ungefär samma nivå som före och efter.

VSG för prime time ekonomisk-historisk debatt! Eller, nu blir det kanske inte så mycket till debatt eftersom det här inte är den tidsperiod jag forskar om så jag kan inte komma med nya rafflande resultat som på något sätt skulle motsäga Sundevall. Men det finns massa andra saker som hade varit intressant att prata vidare om som, fanns början till denna uppluckring i genustrukturer innan beredskapsåren? Hur ser man att det sker en uppluckring? Och om beredskapsarbetarna skulle räknas in, hur många var de? Återkommer kanske när mer kunskap finnes och tack Fia för att du tog dig tid och skrev!

Rätt ska vara rätt osv

Hej!
Jo, det är såhär. Jag gillar historieätarna as much as the next guy men programmet om beredskapstiden, det var saker som var fel i det. När det gäller kvinnors arbete i industrierna, jag är mkt glad att man tar upp kvinnors arbete, men kommentarer som ”Nu börjar gamla könsroller luckras upp”, eller ”kvinnorna lockades eller tvingades ut i arbetslivet” och ”du har börjat arbeta”, de är gravt missvisande. Att just beredskapsåren var en viktig del av kvinnors emancipation i Sverige, alltså NJA. Jag har två invändningar till det här.

1.Gamla könsroller började inte luckras upp under beredskapstiden. Eller ingen vet om att de gjorde det iaf. Den forskning som finns på området antyder snarare att det om det var så var det en ytterst temporär uppluckring i den genusarbetsdelning som rådde. I Johanna Overuds avhandling ”I beredskap med fru lojal” visar hon att den genusarbetsdelning som sa att kvinnor och män bör ha olika uppgifter i samhället snarare kan ha förstärkts under beredskapstiden. Overud visar att det fanns program för att ersätta manliga arbetare i vissa nyckelindustrier och att kriget innebar att framförallt unga kvinnor från landsbygden migrerade för att få arbete i fabrikerna. Men OBS! De hade med all säkerhet arbetat även på gården de kom från om än kanske ej betalt. Och den stora invändningen är att det trots program för att ersätta manliga arbetare inte går att se någon stor ökning av kvinnors förvärvsdeltagande under beredskapstiden, vilket antyder att intåget inte kan ha varit stort.

Källa: Stanfors, Maria (2007). Mellan arbete och familj: ett dilemma för kvinnor i 1900-talets Sverige. Stockholm: SNS förlag. s.83. (Silenstams siffror)

2. Och detta är Min stora poäng: Kvinnor började absolut inte arbeta under krigstiden. Det sker ingen stor ökning och om man ser på gifta kvinnor och räknar in jordbrukarhustrur som förvärvsarbetande är det snarare historiskt låga tal vilket vi kan se i graf 2.

Källa: Nyberg, Anita (1987). Vad är förvärvsarbete? Kvinnovetenskaplig tidskrift. 1987 (8:1), s. 54-65

Sammanfattningsvis: i motsats till vad som sas i programmet var beredskapstiden i Sverige alltså ej en period där gamla genusstrukturer luckrades upp eller kvinnor började förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare. Jag gissar att det kan varit så i de länder där man faktiskt låg i krig och förlorade många unga män men i Sverige går inte att se ett sådant mönster.

Abortmotstånd

Jag läste sommaren 2012 kurser vid University of Michigan i Ann Arbor. En av sakerna jag var mest förvånad och förskräckt över var den enorma mängd pro-life propaganda som fanns på campus och i övriga stan. Se tex denna bild som jag passerade varje dag på väg till skolan.

Lägg märke till “the most active pro-life group” vilket implicerar att det finns flera.

Denna tillbakagång i rätten att bestämma över sin egen kropp är oförsvarbar.

Sök tröst här: "You don´t own me" PSA

OBS! Alla i Ann Arbor är ej abortmotståndare vissa hade tex t-shirts med detta tryck:

Arbeitslinjen

Låt oss säga såhär, det kan vara så att jag har viss erfarenhet av att inte ha en bra balans mellan jobb och fritid. Det kan vara så att det viktigaste alltid är att vara duktig på jobbet/få bra betyg/insert annan prestation, saker som att äta, träna, träffa människor jag tycker om kommer… lite längre ner. Det finns ju en rad strukturella och personliga skäl till att det är såhär men vad det än är så är det inte helt bra. Ibland, när det inte riktigt håller längre så finns det två vägar att gå för mig, båda är starkt inspirerade av den svenska arbetsmarknadspolitiken under senare delen av 00-talet.

1. Arbetslinjen positiv förstärkning. Den går ut på att jobba ännu mer mer för att kompensera de där timmarna när man bara gråter. Läsa ännu mer för att kompensera för när du är så yr att ingenting logiskt kan komma ur eller i dig. Allt blir bättre bara man jobbar. I alla lägen. Jobba mer så får du jobbskatteavdrag, jobba mer så känner du inte ångesten. Jättebra! Kom igen! Till dem som har skola vara givet. ”Med jobb kommer gemenskap, trygghet och känslan att vara behövd” . Det lönar sig att arbeta.

2. Arbetslinjen negativ förstärkning. När jag inte riktigt orkar brukar jag jobba mycket med negativ förstärkning. Precis som den borgerliga regeringen är jag i princip ett steg ifrån att prata om ”sämre befolkningselement”. Jag brukar tänka saker som, varför har du rätt att inte orka när alla andra orkar? Om du inte jobbar på nu innebär det enormt mycket merarbete för resten av befolkningen/dina kollegor. Jag jobbar också en del med tankar kring misslyckande. För vi alla vet ju vid det här laget att ett misslyckande på arbetsmarknaden är ett steg rakt in i det sociala utanförskapet. Att vara sjuk, svag och inte fungera är inget annat än det största personliga misslyckande som finns och ärligt talat egentligen mest hittepå. Regeringen vet att du egentligen hittar på, det är därför den vill att du skickar in läkarintyg från andra veckan och tex har extremt restriktiva regler för sjukfrånvaro. Arbetslinjen betyder arbete först och de som arbetar är samhällsbärare (obs skojar ej).“Samhällsbärarna förtjänar uppskattning för sitt arbete – de bygger tillsammans Sverige starkt”( Nya Moderaternas idéprogram 2011, s.5.) och vad gör du? Står bredvid? Utanför. Har du hört talas om närande och tärande element? Skärp dig nu. Det är olönsamt att inte arbeta.

Det här är ju inte en helt snygg sida hos mig själv. Men jag antar att det är därför man måste prata om det. Innan man plötsligt kommer på sig själv med att tänka att ”reformutrymme” är någonting av naturen givet eller att arbetslinjen är något annat än ett sätt att gynna de som redan har och vars idémässiga grunder vilar på en suspekt blandning av Tomas Ledin och Benito Mussolini.

Bonuspost tema städ

Jag tycker att det är lika jobbigt att städa som the next guy därför brukar jag tänka att man måste göra det så lätt som möjligt för sig. Så om man har begränsad tid, ok med resurser, ej vill bidra till en polarisering av arbetsmarknaden men inte heller leva i misär kan man köpa roliga städprylar för att göra det lite lättare. Här är mina bästa tips.

Swiffer, svinbra!

Om du tycker det är jobbigt att ta fram dammsugaren kan du köpa en som en kan ha framme + har en rolig lampa fram:

Kanske även dessa för att lätt dra av handfatet/spisen/toan (dock ej med samma wipe)

Jag har typ en sån här med skrapa och mikrofiber men lite mindre avancerad som jag köpt på Järnia. Den är hur grym som helst. Har flera gånger tvekat på om fönstret är där eller inte pga kristallklart!

Å andra sidan bidrar man ju till miljöförstöring genom att konsumera engångsprodukter eller el eller till att man potentiellt exploaterar låglönearbetare i andra länder genom att köpa från multinationella företag. Men vem har sagt att det är lätt att hushålla med resurser som är begränsade på olika sätt.

Alltså rimmade jag just om begränsade resurser? hehehe vsg ha d gott osv

Att anställa någon som städar varannan veckan kan inte likställas med det arbete som en hemmafru gjorde på 50-talet

Johanna Koljonen har ju fått väldigt mycket skit för att hon betalade någon för att städa sin lägenhet och skrev om det i en krönika. Men för att vara rättvis, det är inte bara hennes fel, det är bara ett bra exempel på hur det ser ut i en allt mer polariserad arbetsmarknad. Att hon känner att hon inte hinner städa fast hon vill och följaktligen måste betala någon annan för att göra det är en följd av en specialisering och uppdelning av arbetsmarknaden skyndas på av RUT-bidrag, sänkt krogmoms och ungdomslöner. Skapandet av en lågavlönad service-arbetarklass är en viktig del i en liberal ekonomi och för att människor ska kunna jobba 60h måste det finnas andra människor som man kan betala för att laga mat, tvätta och städa åt dem. I slutet av krönikan skriver hon att ”En fackanställd hemhjälp med bra anställningsvillkor kostar nog inte mer än en hemmafru”. Att det fanns hemmafruar under en kort period i Sveriges historia berodde på att Sverige då var en konservativ välfärdsstat, en sådan förutsätter att kvinnor utför obetalt omsorgsarbete. Men det arbete som då utfördes av hemmafruar och det arbete som Johanna Koljonen betalar en hemhjälp för att göra är inte direkt jämförbart med varandra. De har med varandra att göra, men de är inte direkt jämförbara. Städning i hemmet är bara en liten del av allt arbete som en hemmafru gjorde. Det omsorgsarbete som hemmafruarna gjorde i form av att passa barn och vårda gamla sköts nu av offentlig barn- och äldreomsorg. Matlagning är ofta också outsourcat till marknaden i form av halvfabrikat och restauranger. När det gäller städning i hemmen finns också den viktiga faktorn teknisk utveckling. Fatta hur lång tid det tog att städa i början av 50-talet. I början av 50-talet hade 40% av hushållen i Sverige dammsugare och kanske ännu mer talande; bara 19% hade kylskåp. Den tekniska utvecklingen har betytt att vi idag kan uppnå samma resultat som men enormt mycket mindre arbetsinsatser. Eller med andra ord: det tog sjukt mycket längre tid att städa, diska, tvätta och laga mat förr i tiden.

Att en inte hinner jobba och städa samtidigt kan inte ursäktas med att maktgubbar förr i tiden hade en hemmafru som gjorde motsvarande arbetsinsats. Det är helt klart att kvinnor idag ofta dubbelarbetar i större utsträckning än män och att detta är ett problem. Men det arbete som en hemmafru gjorde på 50-talet är idag ersatt med offentlig sektor, snabbköp, restauranger och går snabbare tack vare teknisk utveckling. Hushållsnära tjänster i form av städning är endast en liten del av detta arbete. Varför det inte är ok att rakt av jämföra dessa som ursäkt för att man anställer någon för att städa hemma.

Kristidstv

En kombination av att inte ha tv i Sverige och ett låt oss säga… sparsamt socialt liv i Amsterdam har lett till att jag sedan i mars har konsumerat extremt mycket tv. En sorts program som jag inte sett förut men som nu verkar finnas i oändliga varianter är förädlingsrealityserier. Konceptet är enkelt, någon köper någonting, fixar upp det mer eller mindre och säljer sedan vidare med vinst. Några exempel är, Auction Hunters, Dirty Money, American Pickers, Put your money where your mouth is. Andra närbesläktade är Auktion kings, Pawn Star, Storage wars, Cash in the attic.

Jag vill även flagga lite för ”Extreme Couponers”, där amerikaner köper stora mängder livsmedel och sedan betalar ingenting genom att använda sig av olika kombinationer av specialerbjudanden, rabatter och framförallt kuponger. Den är inte riktigt på samma tema men de påminner ändå om varandra: man fixar och trixar, köper och säljer, lappar och lagar.

Det kan ju inte vara en slump att dessa serier kommit nu. Jag kanske är helt efter men är detta måste vara ett tecken på att saker som förut var hårt förknippade till samhällets utkanter och gråzoner är på väg in; detta är prekariats-tv*. Både USA och England (där majoriteten spelas in) har drabbats hårt av de senaste årens ekonomiska kriser och ekonomiska kriser gör den informella ekonomin växer. Loppmarknader, pantbanker, utmätningar, och skrothandlare var tidigare inte ställen där man kunde göra pengar och samtidigt vara socialt accepterad, men nu finns de på bästa sändningstid. Det är kanske inte är första gången man använder sig av arbetarklassen som underhållning men generellt brukar man ha dem som ett avskräckande exempel, inte som exempel på legitima sätt att försörja sig.

*Jag blir generellt ganska provocerad av prekariats-begreppet eftersom det är som att man nu när det går åt helvete för grupper som tidigare haft en trygg och central plats på arbetsmarknaden (vita män) plötsligt ”upptäcker” att det finns grupper som har osäkra anställningar och generellt osäker tillvaro. Men ok, det är bra att man uppmärksammar denna grupp. Kanske återkommer till detta i senare inlägg.

Reproduktiva sysslor

Precis som alla stora bloggar får denna blogg frekvent förfrågningar om att skriva om olika produkter. Varpå vi svarar nej, vi tänker inte duperas av marknadens aktörer och smutsa ner vår objektivitet för vår egen materialla vinnings skull.

Eller ok, ärligt talat, jag vet inte hur det är med de andra men i mitt fall består dess påtryckningar uteslutande av att min storasyster ibland påpassligt lägger fram vissa böcker när jag är hemma hos henne och bara ”kolla den hääär fina boken” från bokförlaget hon jobbar på och tycker att jag kanske kunde på något sätt berätta för någon annan att jag gillar dem t.ex. på den coola blogg jag skriver för. Jag har dock avstått, lite för att jag inte vill bli socialt utesluten när Smolket äter middag för att de tycker jag är en sell out. Men framförallt för att det känts så off topic att bara btw: kolla på den här fina (insert kok/pyssel/te/sak&fakta/-bok).

Men en av dessa böcker (med tillhörande extremt fin merch) är ”Hirams bästa kokbok” och idag delas Hirampriset ut för första gången. Det delas ut av gastronomiska akademien till en person som ”gjort insatser för att genuin, opretentiös och lustfulld matladning i vardagen och hemmet (…)”det görs till minnet av att matskribenten Hiram alias Märit Huldt skulle fyllt hundra år idag. Jag tänker inte kommentera vem som fått priset för det viktiga i det här, och det viktiga med Hiram är kanske delvis att hon var först och framstående och pionjär och all that men framförallt att hennes fokus ligger på mat i vardagen och hemmet. Mat i vardagen för dem som arbetar med mat i vardagen och kanske inte alltid syns. De som arbetade med att laga mat till andra antingen i sitt eget eller andras hem under den korta tid i Sveriges historia där tillräckligt höga reallöner kombinerat med ett störigt institutionaliserat familjeförsörjarideal (sambeskattning, pension genom maken, skatteavdrag för familjemedlemmar) gjorde det möjligt framförallt för gifta kvinnor att kunna arbeta med obetalt omsorgsarbetet i hemmen (aka hemmafruar). Det sympatiska med Hirams texter är också att fokus var att det skulle vara kul och enkelt, inte jobbigt att laga mat. Inte texter om hur man ska göra avancerade rätter och lägga hela sin identitet ligger i att vara bra på att laga mat bra utan snarare hur man kan ta några genvägar till att det ser bra ut så man har tid att göra något annat resten av tiden. Som att skriva eller ta plats i samhället, och det är ett message denna bloggen approve of tänker jag.

+ Hon gjorde superQT teckningar som den här: