Gemma är över 50 år, mormor, rynkig, använder läsglasögon och har ett stort ärr över bröstet. Hennes främsta karktärsdrag är hennes totala solidaritet med sin utvidgade familj, hennes balls, hennes bitchighet och sin sexappeal. Jag tror det är första gången jag har sett den sortens kvinna porträtterad på tv.  Sons of anarchy utspelar sig i den lilla kaliforniska staden Charming som, beroende på vem man frågar, beskyddas eller ockuperas av det kriminella mc-gänget Sons of anarchy. Staden är lik en ö som Sons of anarchy, SOA,  försöker hålla fri från andra gäng, droghandel, multinationella företag och annan ohyra samtidigt som de försörjer sig på porrindsutri och vapenhandel. Allt medan deras kvinnor, eller Old ladys som det heter i serien, drabbas, skadas av, är en del av och älskar våldet som omger dem.

Jag vet inte om Sons of anarchy är en feministisk serie men det är nog bland det absolut närmaste jag sett en amerikansk tv-serie komma. Till skillnad från Six feet under är det inte bara välbärgade kvinnor som skildras och till skillnad från The wire får kvinnorna ta plats. I Sons of anarchy är kvinnorna strippor, narkomaner, kriminella och samtidigt mammor, mormödrar, vänner, bad guys och good guys. Och det är det här jag gillar, att kvinnorna är mångfacetterade och inte bara horor eller madonnor. Anti-feministmaffian brukar stundtals måla upp feminister som ett gäng som bara vill se starka kvinnor som går emot normen. Det vill inte jag, jag vill istället se svinsnygga blonda skrupellösa nazibrudar som inte känner något systerskap, strippor som matar sina ungar, 50+ kvinnor som älskar sex och värdelösa knarkande morsor som älskar sina barn.

Samtidigt är uppdelningen mellan manligt och kvinnligt i SOA stenhård. Kvinnorna åker inte motorcykel, har ingen officiell makt i den kriminella världen som deras män lever i och kvinnorna får räkna med att om de inte släpper till eller står ut med världen de befinner sig i så kommer deras män gå till någon annan. De objektifieras och sexualiseras men egentligen, är inte det bättre än de sköra, vackra, väna väsen som porträtteras i alla andra serier? För är det något de här kvinnorna inte är så är det väsen. Inga älvliknande våp här inte! Och är det inte en mer sann bild? Porträtterar inte det samhället som det egentligen är? Indelningen i den manliga och den kvinnliga världen som hela tiden går in och påverkar varandra känns trovärdig. Den kvinnliga världen påverkar den manliga genom vänskap, släktskap, rivalitet och andra former av relationer. Den manliga världen påverkar den kvinnliga med yttre påverkan. Hm, låter inte det här som privatperson och stat? 

Bechdelfaktor: japp, solklart i nästintill varje avsnitt. Det är man inte direkt bortskämd med.