I en artikel i  tidningen Filter i vintras lanserades idén att ingen egentligen behöver sluta äta kött. Visst, köttindustrin är förkastlig och köttet är alldeles för billigt i affärerna, men bara vi börjar närproducera kött kommer allt gå bra. Budskapet är att vi ska äta mindre, men kvalitativt bättre kött. I intervjun får en köttproducent lägga ut orden om hur bra det är på hans fina lilla gård. Det riktas kängor mot köttproducenter som slaktar sina djur efter bara 14 månader, det krävs ju minst 24 månader för att köttet ska bli mört! Djurens rätt skrev en bra kritik mot artikeln här och det är bara att konstatera att det inte tar många sekunder för att en debatt om kött börjar handla om livsstil. Visst, vi måste sluta äta billigt massproducerat kött säger närproduceratgruppen: “Det får gärna kosta lite extra när man vet att djuret haft det bra!”. (Vän av ordning tillägger: Du vet att djuret dödas för att du ska äta upp det va? Det är inte att ha det bra.) Dessa struntar totalt i att alla människor inte har möjlighet att betala extra för att få bra kött. De struntar även i att det inte finns kapacitet att “producera” fram så mycket livstilsskött som behövs om alla svenska ska få sina skrov smörjda.  I andra ringhörnan står falukorvarna, de menar att falukorv är billigt och praktiskt och enkelt och alla människor orkar faktiskt inte tänka på allt hela tiden.

Vid sidan av står djurrättsaktivisterna och undrar varför köttdebatten helt plötsligt handlar om hur länge djuren ska leva innan de dör. Tydligen är det enklare att argumentera mot white trash som inte fattar att kött inte kan vara billigt än att faktiskt dra ner på sitt köttätande. Tydligen är det enklare att argumentera mot medelklassen och eliten på söder som stoppar sin lammkorv än att faktiskt införa en köttfri lunch per vecka i skolmatsalen.

Men ni får inte prata om det mer. Ni får inte göra köttätande till en fråga om livsstil och individers val när det handlar om djurens liv.  Låt mig citera mig själv:

“1. De senaste åren har västvärldens köttkonsumtion varit uppe för debatt, fokus har varit: “Hur ska VI kunna minska vår köttproduktion?”. Om köttindustrin förvandlas från multionationellutsugareföretag inc till kravmärkt fair trade där djuren ska få leva i lugn och ro i flera år (obs, dock ej för djurens skull utan för att deras muskelvävnad ska bli godare) så tas “VI” bort från diskussionen. Då handlar det om klass. Typ: “Suck, här i mellanmjölkens Sverige fattar inte folk att man inte kan köpa hamburgare för 10 kr, tacka vet jag mig själv och mina vänner som baaara köper gott kött för cirka 800 000 och samtidigt räddar vi miljön! *ler*” I slutändan handlar det bara om en enda sak: nämligen att vissa personer under inga omständigheter tänker sluta äta kött. Däremot borde underklassen samt andra förlorare som inte har vett att betala för sig lägga av med kött på en gång. Förstå mig rätt, jag vill självklart att folk ska äta mindre kött. Men jag vill inte att det ska bli en statussymbol att äta rätt kött. Inte minst för att det kommer en backslash när kvalitetsköttarnas barn blir stora och trycker i sig chicken nuggets.

2. Ett argument för köttätande i artikeln var typ: Kor och grisar har avlats fram av människor, de raserna skulle inte finnas om vi slutar äta kött. Och vet ni vad? Good riddance säger jag. Tycker inte det är ett värdigt liv för en ko att födas upp för att bli mat. Och det är knappast som att kossorna vi äter kommer till genom att mamma ko och pappa ko blir kära utan hela “produktionen” av kor från insemination till tallrik är helt människostyrd.

3. En bra sak kom fram av Filterartikeln i alla fall, nämligen att anti-köttargumenten är teknokratiska. Ni vet, av typen: “XXX kg mat går åt till kor men kunde egentligen gå till människor” osv. Det tycker jag är synd. Jag vill ha mer ideologiska och solidariska argument. Till exempel om ifrågasättande av köttets objektivitet.

Sammanfattningsvis:
Fram för en mer moralisk och ideologisk diskussion om varför det är fel att äta kött. Solidaritet måste även inkludera djur.”