Tag: idioti

varför jag hatar RUT

Sånt här gör mig så ledsen, speciellt kommentarsfältet. Kräks i munnen.

Vi måste prata om det här, det är du och inte jag. Det är verkligen du. Det äcklar mig det här med städhjälp på ett sätt som jag ändå blir förvånad över. På ett sätt, lönearbete som lönearbete, vad blir värre av att det är i ditt hem och inte på din arbetsplats? Typ det mesta ändå. Det handlar om hur vi ser på varandra, städhjälp är klassamhällhet i sin renaste form, där någons tid uppenbarligen är så mycket viktigare, där en part är viktigare, öga mot öga. Det äcklar mig.

Och det äcklar mig hur medelklassen vill leka överklass, hur städhjälp är ett sätt att känna att en är med i det vinnande laget. Om en inte har städhjälp fast behöver det är en lite lurad. Som en person jag känner sa ”men om inte jag använder RUT gör någon annan det!” eh nej, det gör ingen annan. Då går skattepengarna t.ex till vård skola omsorg. Det är ingen rättighet att få skattesubventionerad städhjälp och det var inte så längesedan ingen kunde hävda det heller. Men nu kan ni, nu går det att prata om städhjälp i termer av hur gott det luktar, hur mycket tid en får med familjen, hur skönt det är. Det är inte okej.

Det är väl klart att det är gött att någon städar åt en men det finns ju sjukt många saker som är gött som en ändå inte gör. Typ har en sån slav med stort palmblad som fläktar en. En liten gumma som tar bort melonkärnorna åt en.

Sen tycker jag det är konstigt att det inte är en debatt om hur det är att jobba hos någon annan, i dess hem. Det finns ju en allmän förståelse och en diskussion om det problematiska med personlig assistans utifrån det perspektivet. Där är det ett erkänt problem att som anställd vara så nära den en jobbar för, att ha väldigt lite rättigheter men desto mer skyldigheter. Varför finns inte den diskussionen när det kommer till städhjälp i hemmet? Städerskor jag känner vittnar alla om hur de känner sig som pigor eller tjänstehjon regelbundet, varför tas det aldrig upp?

Att städa som yrke är extremt slitigt och tungt, hur kan vi skapa fler tunga arbeten när vi borde få det bättre, när vi skulle kunna ha möjlighet till något annat? Dessutom arbeten utan tillräckliga hjälpmedel för att göra det drägligt, hur kan det vara självklart med t.ex möbleringsregler som är anpassade för städ i offentlig miljö men något vi fullkomligt skiter i när det kommer till hemmiljö?

Och om det nu är så fantastiskt med städhjälp och en har råd med det, varför måste en då använda skattepengar till det? Varför utnyttja RUT? Våra skattepengar ska inte gå till saker folk klarar av själva, hur svårt ska det vara?

Varför kan vi inte bara ställa tillbaka klockan några år, då pigjobb fortfarande sågs som just pigjobb och inte sågs som något självklart för de som har råd och hellre har det gött än städar. Vem fan har inte det liksom?

 

när ditt morrande behöver lättas upp med ett litet smil

nu skiner solen men det känns inte så. Allt är hopplöst och grått och jag är en ensam liten ö bland alla konservativa och liberaler.
Då blir jag påmind om denna fantastiskt roliga och elaka recension och blir lite lite gladare igen.

Glöm inte att det var David Eberhard som tyckte att Anna Odell skulle klippa sig och skaffa sig ett jobb. Äh nu blev jag deppig igen.

Varför kan han bara inte skärpa te sig, varför måste han ogilla allt jag gillar. (som t.ex human vård och empati.)

Fast lite hopp kanske finns, här är hans “ursäkt” till Anna Odell. (Om det nu är en ursäkt att endast ta tillbaka att han tycker hon ska jobba på cirkus och och att han vill ge henne antipsykotiska läkemedel, men samtidigt kallar henne infam)

Nåväl, läs recensionen och fnissa i mjugg åt hur det är att få smaka sin egen medicin.

rädda välfärdsstaten, sluta skilj er!

Nu är det ju diskussion om skilsmässor igen. den går ungefär såhär: skilsmässor är nästan aldrig bra, skilsmässor är ibland bra. Ofta är det KD som tycker de är mest dåliga och Maria Sveland som tycker de är mest bra. Jahapp, inget nytt under solen liksom. MEN, ibland kan den här diskussionen visst bli helt fascinerande och få debattörer att vända helt om och gå emot allt de i vanliga fall tycker. och det är ju alltid roligt!

T.ex det här stycket som är en del av en debattartikel av Charlie Weimers där han ifrågasätter bilden av den lyckliga skilsmässan som den nya antologin Happy,happy tar upp.

 Vidare kan familjesplittringar skapa ojämlika livschanser i barns liv och orsaka en press på välfärdsstater som ursprungligen byggdes upp utifrån en premiss om familjestabilitet.

Att stanna ihop eller skilja sig är en privatsak. Men frågan om hur vi, samhället, ser på skilsmässor är politisk, eftersom de ekonomiska och sociala följderna av Svelands och Wennstams elitfeministiska agenda för fler skilsmässor skulle få hanteras av en ständigt växande välfärdsstat.

Kolla här, den här typen av argument brukar ju vara förbehållna av vänsterfolk som jag som gärna pratar struktur men här är det alltså en representant för KD. Samma KD som anför valfrihetsargument när det kommer till nästan all annan familjepolitik. Till exempel magplasket vårdnadsbidrag, där var det minsann inte några strukturargument som framhölls, där skulle alla får bestämma själva. Tycker KD plötsligt att individen är till för samhället och inte tvärtom? är det osolidariskt att skilja sig? Borde olyckliga familjer hålla ihop för att inte skapa press på en ständigt växande välfärdsstat? (vad han menar med en ständigt växande välfärdsstat kan vi ta någon annan gång för jag har då inte märkt av någon sådan men nu kanske skattesänkningar också räknas till välfärd, vad vet väl jag…)

Åh jag tycker det här är roligt för det är så absurt. ROPEN SKALLA, STRUKTURARGUMENT TILL ALLA!

 

 

Skämmes Schottenius

”Vi sitter i tung augustigrönska under klasar av stora röda äpplen som hänger från två äppelträd. Det är skördetid. Snart kommer boken ut. Snart kommer familjen hem. Det är mycket att ta hand om. Mycket att älska. Och att vara rädd för”

… detta är till skillnad från vad ni kanske tror inte en artikel ur Sköna Hem eller Family Living. Detta är en artikel ur lördagens DN kultur skriven av Maria Schottenius. En artikel som utger sig för att vara ett reportage om Linda Boström Knausgård, men som egentligen bara använder sig av Linda som ett svepskäl för att göra jämförelser och hylla Karl Ove Knausgård.

Jenny Högström har på ett exemplariskt analyserat vedervärdigheten i denna artikel i sin krönika ”Kvinnosynen som gud glömde”, men jag vill ändå passa på att lyfta fram några av de saker som får mig att gå BANANAS över Schottenius artikel:

-Hur Schottenius konstant jämför Linda och Karl Ove till Karl Oves fördel. Schottenius beskriver till exempel Lindas berättarstil med två meningar som handlar om att Lindas noveller är som små explosioner, för att sedan raskt gå vidare och beskriva Karl Oves författarskap som lågintensivt och vibrerande i 3 lååånga meningar. På samma sätt utmynnar beskrivningen av Lindas författarutbildning på Biskops-Arnö i en lång harrang om hur Karl Ove tagits emot av en jublande läsekrets.
-Hur Schottenius konstant blandar ihop Linda Boström Knausgårds böcker med personen Linda Boström Knausgård. Så himla tröttsamt. Man tycker att svenska litteraturskribenter borde ha lärt sig något efter Maja Lundgren debaclet. Men nej, Schottenius drar självklart paralleller mellan att Linda lidit/lider av bipolär sjukdom och bokens omslag (eh ja, Schottenius bemödar sig inte om referera till boken) som föreställer en flicka med ”en märklig, dubbel blick”.

Skämmes Schottenius!

dags för samhället att nyansera synen på borgerliga och misogyna filosofer

Detta är i princip det mest korkade resonemang jag någonsin läst:

Låt oss illustrera denna tes i en jämförelse med klimatdiskussionen. På samma sätt som nu levande generationers intressen är viktiga och bör ges hänsyn, råder det bred enighet om att kommande generationers intressen också har någon vikt. Bara det faktum att våra barnbarns barn ännu inte är födda visar inte att vi har rätt att helt bortse från deras intressen i klimatfrågor. Den nu levande generationen har ansvar för kommande generationer och måste ibland göra uppoffringar för att gynna framtida individer.

Slutsatsen blir därför att om framtida, potentiellt existerande individer tillskrivs moralisk vikt i klimatdiskussioner bör de även tillskrivas vikt i abortdiskussioner. Gör vi avvägningar mellan nuvarande och framtida generationer för klimatets skull bör vi göra en avvägning mellan den gravida kvinnans intressen och fostrets. Kvinnans intressen blir då inte alltid, under alla omständigheter, överordnade fostrets.

Vår andra tes handlar om hur samhället bör hantera avvägningen mellan den gravida kvinnans och fostrets intressen. I ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet undersöker vi tanken att grundläggande moraliska omdömen om rätt och fel inte alltid är binära, tvärtemot vad tänkare som Kant, Mill och Rawls hävdade. Vår hypotes är att abort i många fall är rätt till en viss grad samtidigt som det också är fel till en viss grad. Det är helt enkelt naivt att tro att man kan beskriva alla möjliga avvägningar mellan kvinnans och fostrets intressen i svartvitt. En rimlig moralisk analys kräver att man använder nyanser av grått. I så motto som en handling gynnar en individ bidrar detta till att göra handlingen rätt, och i så måtto som motsatsen är fallet bidrar det till att göra handlingen fel. Under vissa omständigheter, till exempel om den gravida kvinnan är ung men graviditeten upptäcks relativt sent (till exempel vecka 16), kan det vara rätt med abort ur en aspekt men fel ur en annan, men dessa två aspekter kan inte vägas samman till ett binärt omdöme. Allt man kan säga är att handlingen är både rätt och fel, och beroende på omständigheterna kan graden av riktighet och felaktighet variera.

För det första: NEJ det går inte att dra paralleller mellan klimatfrågan och rätten till abort – bara för att båda diskussionerna handlar om människor innebär inte det att man kan klumpa ihop dem. Självklart har nuvarande generation ansvar för att göra uppoffringar för att gynna framtida generationer – men foster är inte framtida generationer, de är foster. Tanken om “framtida generationer” är just detta: en tanke, en illustration, en idé om en levande individ. Ett foster är inte detta, varken illustration eller levande individ utan just ett foster.

För det andra: Abortfrågan och kvinnan och fostrets intressen är redan en fråga som rör sig i gråskalan. En kvinna som genomför en abort gör förmodligen inte det helt utan våndor och tvivel – dels för att “samhället” inte har en svartvit syn på abort och dels för att det är ett stort beslut om framtiden (och dessa brukar ju vara jobbiga).

Det jag egentligen vill säga är: jävla idioter!

Alla kvinnor har hiv

Var och lämnade blod för ett tag sen och slogs som vanligt av den totala idiotin i reglerna om vilka som får ge blod.

De som aldrig, oavsett hur lång tid det gått och hur många hiv/hepatittest de gjort,  får ge blod är de som

Haft samlag i utbyte mot pengar, droger eller annan ersättning

Är man och har haft sexuellt umgänge med en annan man

Har injicerat narkotika, anabola steroider, tillväxthormon eller något annat preparat, om det inte har skett inom sjukvården.

Så långt, old news. Socialstyrelsen vill att män ska få ge blod om det gått 12 månader sen de hade sex med en annan man men blodcentralerna vill vänta, fräscht Blodcentralerna! Dock satte jag lite i halsen när det även stod att de som någon gång haft sex med en man som har haft sex med män, haft sex med någon som i sin tur köpt prostituerade eller haft sex med någon som injicerat droger ALDRIG mer får ge blod.

Ok. Vänta nu en liten stund.

Om vi utgår från den gamla idén om att 10% av alla människor är bi- eller homosexuella. Vidare ponerar vi att det innebär att 10% av alla män har haft sex med en annan man. Vidare tittar vi lite på siffror om prostitution så ser vi att 1996, alltså innan sexköpslagen, hade 14% av alla män haft sex med prostituerade. Nu kommer jag hårddra det och ponera att majoriteten av de som köpt sex har köpt en kvinna. Det blir då 26% av alla män som antingen har haft sex med män eller med prostituerade. Hm. Det är alltså 1 av 4 män som aldrig får ge blod. Nu kommer det “roliga”, vid den förra stora sexualutredningen i Sverige, Sex i Sverige, visade det sig att genomsnittskvinnan har haft sex med 4.6 män. Ser vi ett litet samband här? 1 av 4 män får inte ge blod pga att de haft sex med män eller köpt prostituerade. Kvinnor har i snitt haft sex med 4 män. Nu kanske Agda som ger blod är gift och bara legat med sin man, men se den gubben gick inte för 38% av alla män har varit otrogna. Om vi blint litar på statistiken kan alltså genomsnittskvinnan inte ge blod. TADA! Tänk vad mycket man kan hitta med statistik.

P.S. Nu kanske vän av ordning tycker att så här kan man inte göra med statistik. Nej, det kan man inte, men man kan heller inte utgå ifrån att folk har hiv eller heptatit för att de någon gång har haft sex med någon som har haft “riskfullt sex”. Och om man ska utgå från det får man ta konsekvenserna av det och även ponera att folk kommer ljuga om sitt riskbeteende och inte berätta för engångsligget/partnern/flickvännen/pojkvännen/kompisknullet/frun/våldtäktsoffret att de tidigare köpt sex eller legat med män.