Vi måste prata om Bokhora.se.

Jag ska vara ärlig, jag har vridit och vänt på det här inlägget. Av någon anledning känns det sippt och missunnsamt att komma med invändningar mot en blogg som bara vill vara trevlig och göra rätt för sig. Men ändå sitter jag här  med kritiska fingrar och vill börja dekonstruera och jag tycker nog det finns fog att sätta Sveriges största bokblogg under luppen. Fler och mer begåvade pennor (se nedan) än moi har gjort det, nu är det min tur. Men först ett klargörande: Det här inlägget handlar varken om bloggens innehåll eller dess skribenter utan om namnvalet.

Så, nu kan vi börja: Varför bokhora? Vad symboliserar hora i detta fallet? Vad hade hänt om bloggen istället hade hetat boknördar eller bokslukare? Jag har tidigare skrivit om M. Birros användning av hora som skällsord i fotbollssammanhang (i kommentarerna visar det sig även att han inte är främmande för hormetaforen i både prosa och debattinlägg). Men när en fotbollssupporter kallar en spelare för hora så betyder det inte samma sak som när bloggmedlemmarna i kollektivet Bokhora använder det, i det förstnämnda är det en förolämpning och i det sistnämnda är det… ja, vad är det egentligen? En hyllning till sexarbetaren? Ett reclaim-the-word? Ett sätt att jazza upp en dammig aktivitet? Bokhora själva motiverar sitt namnval såhär: “Namnet Bokhora är sammansatt av två ord. Ordet bok som betyder ”samling av (i ena kanten) hopfästa/sam­manhängande blad” 0ch ordet hora som sägs härstamma från det urgermanska khoraz som betyder ”den som åtrår”. Vår definition av en bokhora är således en man eller kvinna som utan begränsningar eller betänkligheter omfamnar och slukar alla slags texter, helst i bokform.”

Ok, i fotbollsexemplet är det för det mesta pengar som den klubbytande fotbollsspelaren eftersträvar, medan det i bokhorafallet är böcker som tar pengarnas plats. Om vi använder fotbollsfansens definition av hora som en spelare som är illojal så är det brist på lojalitet som utmärker bokhoran som konsumerar böcker hejdlöst till skillnad från… vadå? En boknörd kanske? Eller en boksnobb?

Men för det mesta är det inte illojalitet som är horans främsta karakteristisk. Det bör anmärkas här att ordet hora, som nog kan sägas vara ett av de grövre skällsorden på svenska, anspelar på en person som säljer sexuella tjänster. Att likställa en prostituerad med “man eller kvinna som utan begränsningar eller betänkligheter omfamnar och slukar /…/” är ganska osmakligt och anspelar på någon sorts myt om prostituerade som gränslösa.

But don’t take my word for it, there’s more! 2010 års två bästa idéböcker, enligt mig, tar båda upp bloggens namnval fast från olika håll:

I Anders Johanssons Göra ont: Litterär metafysik (2010) problematiseras namnet på bloggen utifrån synen på litteratur och i Kajsa Ekis Ekmans Varat och varan: Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan (2010) problematiseras namnet utifrån synen på ordet hora.

Johansson skriver om när litteraturen blir en “må-bra-aktivitet bland andra”:

“Den uppmärksammade livsstilssajten Bokhora är en bra illustration. Både genom sitt namn – vars koketterande med det låga och syndiga är möjligt enbart på grund av objektets upphöjdhet (en sajt med namnet Vinhora, Bilhora, eller Resehora skulle näppeligen ges samma upphöjda uppmärksamhet) – och genom sitt innehåll, där litteraturen, eller snarare boken, mest framstår som en förevändning för konsumistiskt pladder /…/ Litteraturen både banaliseras som en vara bland andra, och mystifieras som något per definition högre, ett kulturellt objekt att tillbe och omfamna ‘utan begränsningar eller betänkligheter’ i brist på religion.” (s. 50)

Och Ekis Ekman ifrågasätter att Bokhoraskribenterna översätter hora med att känna åtrå:

“Men om det bara vore åtrå till böcker de ville signalera kunde de ha valt namnet ‘Bokälskarna’ vilket inte riskerar att förvirra någon. Ordet hora kittlar – och när det fem litteraturälskande kvinnorna kallar sig för ‘bokhororna’ och trycker upp tröjor med ordet bokhora är det just laddningen i ordet hora de söker.” (s. 41)

Sammanfattningsvis: Säga vad man vill om bloggens innehåll, men namnet signalerar en olustig syn på prostitution som ett mått på gränslöshet. Oavsett var ordet härstammar ifrån så blir användandet idag och i detta sammanhang ett koketterande med något “förbjudet”. Mer korrekta namn som Bokslukarna eller De gränslösa bokälskarna är inte särskilt säljande och det är väl det som är själva poängen, bloggen heter som den heter för att väcka uppmärksamhet. Dock, och här tar jag frivilligt på mig moraltantens lilla hätta, på ett etiskt tvivelaktigt sätt.