Ibland vet du inte vad du saknat förrän du stöter på det och inser hur ovan du är. Som det här med vilka du läser om i tidningsreportage. Jag har läst reportagesamlingen Kampen Sorgen Kyssen där berättelserna handlar om människor inom arbetaryrken, det är reportage från tidningen efter arbetet och det är först när jag läst klart som jag inser att jag nästan aldrig läser skildringar av det här slaget. (Och då läser jag ändå arbetaren och ETC slaviskt varje vecka…) Det handlar mycket om arbetsskador och de som utsätts för dem, om nedskärningar och de som utsätts för dem. Och jag saknar det här i andra medier, t.ex när jag läser om småbarnsföräldrar i svd och de tar upp stress från jobbmail, att känna press att hämta tidigt på dagis samtidigt som en ska avancera på jobbet. Det är en självklarhet att det är ett kontorsjobb eller chefsjobb som beskrivs i sådana artiklar. Inget om att ett stressmoment kan vara att en är trött efter en dag i buller, att kroppen är trött av fysiskt tungt arbete när det ska hämtas från förskolan. Det är som att de med arbeten som till stor del utförs kroppsligt inte existerar, de har visst inget livspussel som ska pusslas ihop? Hänger det här ihop med att vi bara är en lycklig medelklass numera, ingen får påpeka att deras kejsare är naken och utförsäkrad? Det är en skam att facket och socialdemokratin lagt ner kampen om medieutrymmet och ägandet, en djävla skitskam är det. Och jag tänker på när det gick en reklam för några år sedan som handlade om hur samhället skulle se ut om vi inte betalade skatt, kommer inte ihåg vilka som stod bakom men det var skattefinansierat iaf. Och den reklamen fick dras tillbaka för staten ska inte syssla med påverkan. Så alltså, i konflikten om skattepolitik får skattebetalarnas förening (som har det mest ironiska namnet ever, de vill ju inte betala skatt!) göra reklam och berätta sin ståndpunkt men de som vill ha skatter och vill visa vad de går till, de ska hålla sig på mattan. Eh, olika regler much?
Det vore intressant om en kunde göra samma räkneexempel av klassbakgrund som många gör av könrepresentation, jag vet att det är mer komplicerat men det vore väldigt intressant ändå och jag kan lova att det skulle ge mycket intressant information om hur vårt klassamhälle ser ut. Det är ju inte alla som kan få den insynen bara genom att ringa sina föräldrar och höra dem prata om sina krämpor.
Och jag rekommenderar verkligen Kampen sorgen kyssen, för alla som behöver bli påminda eller bara läsa om sin egen verklighet för en gångs skull.
I en artikel i tidningen Filter i vintras lanserades idén att ingen egentligen behöver sluta äta kött. Visst, köttindustrin är förkastlig och köttet är alldeles för billigt i affärerna, men bara vi börjar närproducera kött kommer allt gå bra. Budskapet är att vi ska äta mindre, men kvalitativt bättre kött. I intervjun får en köttproducent lägga ut orden om hur bra det är på hans fina lilla gård. Det riktas kängor mot köttproducenter som slaktar sina djur efter bara 14 månader, det krävs ju minst 24 månader för att köttet ska bli mört!
Kommentarer