Tag: kommunism

hur en uppväxt med r:are visar sig.

Jag trodde alla tolkade Frankes gamla hit Ställs mot dig som en hyllning till Marx alienationsteori. Enligt Siska gör inte alla det så i ett vindränkt ögonblick lovade jag att förklara denna för mig helt självklara (och geniala!) tolkning.

Obs, det är den sjungna versionen jag utgår från inte den tryckta texten i CD-häftet)

Alienation

Är något som vi båda känt  (japp, ingen kommer undan alienationen i ett samhälle som bygger på lönearbete)

du tror jag menar något annat när jag vill gå hem (kanske trodde personen det riktas till att det handlade om att avsändaren ville hem och ligga eller något? Egentligen var det ju såklart bara lönearbetet den ville komma ifrån. Ett lätt missförstånd i dagens samhälle, har hänt mig ett flertal gånger.)

men det är ett hål i min själ (att sälja sin arbetskraft är att sälja en del av sig själv.)

varför gör du så när du vet så väl att allting blir upplyst när det ställs mot dig (Det här tänker jag är inslängt så det ska verka som en kärlekssång och inte den känga mot etablissemanget det egentligen är, obs, orden känga mot etablissemanget måste läsas på göteborgska. Eller så är det textförfattarens misslyckade försök att projicera sina känslor på ett kärleksobjekt för att överleva)

och om morgondagen bär med sig sorg och gråt är det något vi fjärmar oss från. (Alienationen måste tas om hand och förträngas, den är ju vidrig)

Det är ett hål i min själ

Varför gör du så när du vet så väl att allting blir upplöst när det ställs mot dig

 Dämpar mina samvetskval genom att ta dig i försvar

Trots medicinerna du tog när din kärlek dog (såklart vi måste medicinera bort alla känslor så att vi kan jobba och fungera som de kuggar i maskineriet vi är, obs även detta läses på göteborgska)

 Jag har förväntat mig mer av det jag förlitat mig på

Men jag är inte längre rädd (här är det ju helt klart en försmådd och besviken sosse som talar, textförfattaren trodde det gick att gå den parlamentariska vägen till socialism men har precis upptäckt att det är en återvändsgränd. Nu återstår bara revolutionen och textförfattaren är inte längre rädd för den. slutet gott allting gott)

 Och vad lär vi oss av detta? Kanske att allt blir progg bara vi läser tillräckligt noga mellan raderna? Eller att Franke skrivit en av mina absoluta favoritlåtar? Och att jag inte ska lyssna på den med sällskap då de inte förstår självklarheter?

lägg av!

Det här gör mig ledsen på något sätt. Inte att Hans Mosesson gör reklam för ICA (när min pappa började köpa & sälja och köpa aktier för att bröd går före moral nu förtiden gav jag upp sånt) men att faktiskt Nationalteatern står på scen inför ICAs aktieägare/chefer. som en helt vanligt publik bah. man bah, inte!

Man kan gilla ett företag hur mycket som helst men deras existens är fortfarande baserat på att kunna skapa vinst på annans arbete. man kan tycka att sin chef gör ett bra jobb och respektera denna men trots det är man i motsatt position och beroendeförhållandet går ena vägen, inte andra.  Det borde inte vara radikalt och tveksamt att anse detta.

saker som stör mig del 437

Det här med kommunismrädslan som Johanna skrev om för några dagar sen har jag tänkt på länge nu. Kalla mig gärna naiv, elitistisk eller helt enkelt dum i huvudet men jag blir lika förvånad varje gång sånt där snack som Maud Olofsson kör med går hem. Man bah, du kan ju inte bara ta en mening och hävda den hela tiden och sen säga att den är sann för det. Det är ju ljug du håller på med!

Som när allt snack om flumskolan kom igång lagom till förra valet, jag gick runt som ett ständigt frågetecken och verkligen fattade inte att Jan Björklund sa tvärtemot all pedagogisk forskning och fick fortsätta göra det. Varför gjorde han det och varför lyssnade folk? Varför har man forskning om den inte används? Får man verkligen göra så? När blev sunt förnuft (som av någon anledning nästan alltid används i sammanhang där man vill framföra en egoistisk och icke underbyggd åsikt) lika bra som vetenskaplig forskning? Gör man så här när det kommer till naturvetenskap också eller är det bara sådana där flummiga områden som typ vård, skola och omsorg där det räcker med sunt förnuft?

För det är ju inte lika bra. Och det är inte okej att bygga politiska beslut på sunt förnuft det är ju inte det så bara sluta med det.

 Men det var ju inte det jag hade tänkt skriva om (är visst fortfarande chockad över att alliansen vann  2006. på ljug!) Nåväl, det jag har tänkt på ett tag (om än inte så länge som jag tänkt på det sjuka i att Jan Björklund tycker lite grejer som sen blir lag) är att den här gamla kommunisten alliansen kom dragande med är en så apart varelse att ingen borde kunna gå på den. Att Ohly vill införa straffarbete och brödköer är det väl ingen som kan tro på? Jag har förmodligen umgåtts mer med den där bokstavskombinationsvänstern som Maud försöker bunta ihop vänsterpartiet med än vad Maud har och inte ens kommunistiska partiet verkar ju vilja införa arbetsläger och brödköer så varför skulle vänsterpartiet det? De har väl ungefär lika mycket med revolution att göra som Maud har med kärnkraftsmotstånd?

 Om vänstern skulle svara med samma mynt så vore ju det att typ kalla Reinfeldt för grosshandlare och kräva regeringen på ansvar för nyliberalismen i Pinochets Chile. Och det gör ju en väldigt liten del av vänstern. Möjligtvis kommunistiska partiet. Definitivt inte vänsterpartiet. Så sluta ta billiga poäng på en gammal stereotyp och sluta ljug. Säg som det är istället, en välfärdskramare med klassanalys är värre för er än vad en rasistisk välfärdskramare är.

Alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister

Det känns lite som att jag farit som en skottspole mellan Göteborg och Stockholm den senaste månaden och egentligen hade jag tänkt att efter oktober får hufvudstaden klara sig utan mig ett tag. Så upptäckte jag att det kommer finfrämmande till stan och då måste jag nog vara där. Den 16 november anordnar TankeVerket en extrainsatt föreläsning med den slovenske filosofen och kritikern Slavoj Žižek (jag gillar att den första föreläsningen med titeln “Vad innebär det att vara demokrat?” är utsåld redan, älskar när politiska filosofer får rockstjärnestatus). Žižek verkar vara en fin kille som, precis som jag, gillar popkultur, marxism och kritisk teori. Han ska prata kring temat “Kommunismens idé” och biljetter till föreläsningen finna att köpa på Södra Teaterns hemsida.

Med utgångspunkt i den konferens som arrangerades av Birkbeck Institute for the Humanities förra året och den anslutande antologi med titeln ”The Idea of Communism” som snart ges ut av Verso (på TankeKraft, våren 2011) kommer Slavoj Žižek att tala om kommunism som den radikala filosofins och politikens idé.

Är sjukt pepp på att läsa den boken i vår. Det känns som att det hör ihop med kampen mot de som vill demonisera den radikala vänstern genom att benämna den som “kommunistisk” och bunta ihop den med högerextrema krafter, som t ex Beatrice Asks uttalande om att det finns två extrempartier i riksdagen efter årets val. Att Vänsterpartiet droppade det där förödande k:et från sitt namn för tjugo år sedan är inget som bekymrar deras politiska motståndare, som glatt fortsätter mindboggla väljarna genom att koppla ihop dem med diktatur, tvång och fula kläder. Liza har skrivit om hur kommunismen lite slentrianmässigt förvandlats till the Big Bad under det senaste decenniet, samtidigt som liberalismen har krupit oss alla under skinnet till den grad att den knappt uppfattas som en ideologi längre, utan snarare något slags naturtillstånd. Det mina vänner, är vad som brukar kallas för hegemoni. Samma sak gäller för aktivistbashandet från liberala ledarskribenter som inte gillar vuvuzelakonserter, demonstrationer och klassisk antirasistisk kamp, eftersom det i deras värld uppfattas som “extremism”.

Jag är inte heller något stort fan av dödsläger, brödköer och självutnämnda stålmän (OBS! obligatorisk disclaimer så fort “kommunism” nämns) men jag tycker att det är intressant att kommunismen som idé verkar ha fått en nytändning under den senaste tiden, även inom den frihetliga vänstern där kommunist ibland har varit lika mycket ett skällsord som hos nyliberalerna. Kanske är det effekten av ett hårdnat, mer och mer högervridet och superkapitalistiskt samhällsklimat som gör att folk är beredda att omdefiniera begrepp och börja diskutera kommunism som ideologisk teori och politisk praktik igen?