Jag klarar av i princip hur mycket tv som helst, jag blir inte ledsen i hjärtat av dokusåpor (inte så mycket i alla fall). Det som istället gör mig hopplös, ledsen och gör att jag bara vill spränga allt i luften är bloggkommentarer.

Om jag vill självplåga mig läser jag t.ex Blondinbellas kommentarer. Där är individualismen och nyliberalismen helt utblommad och där är det svart på vitt att den är så inkorpererad i människors jag att jag bara vill ge upp. Allt är tankens kraft och du har bara dig själv att skylla. Att blondinbella kan ha sitt perspektiv är inte så konstigt, hon har aldrig behövt relatera till skitjobb, osäkra anställningar, att pengarna inte räcker till eller att hon blir bortvald på grund av namn eller brist på kontakter.

Då är det lätt att se sina möjligheter och tro på att det kommer gå bra. Men att hennes läsare har samma världsbild, en världsbild så ovan vid att tänka strukturellt att minsta påpekande av vilken struktur det än är leder till fnysningar och “argument” som vänsterpropaganda och pessimism. Det gör mig så in i själen ledsen. Inte bara för att de inte kommer fatta när glastaket kommer utan för att det pajar för alla kollektiva lösningar.

När jag läser Ann Charlott Altstadts krönika och sen Blondinbellas svar  så är det så märkligt att det godkänns som ett svar. Visserligen har Altstads krönika många spår men Blondinbellas svar är ju bara hennes vanliga gamla svada. Där krönikan som jag läser den främst fokuserar på problematiken med livsstilsbloggars extremt nära samarbete med företag och att det ses som kvinnokamp ser Blondinbella en äldre kvinna som oprovocerat klagar på unga drivna tjejer. Jag är så trött på att hon ska få komma undan med det! Varför får man inte diskutera vart det där omtalade drivet leder en? Var går gränsen? Får man vara driven åt vilket håll som helst?

En ingång är ju att diskutera om det är mer konsumtion som behövs, är det samhällsnyttigt bara för att det går att tjäna pengar på? Varför ska unga drivna tjejer vara helt bortkopplade från andra samhällsdebatter? Det är verkligen så jag upplever det, att det är en egen fråga som inte får sammankopplas med t.ex miljödebatten eller fackliga frågor eller vad fan som helst egentligen.

Sen det här med att Blondinbella tycker att hon gör mer för det här samhället än de flesta av oss andra för att hon har anställda, varför får hon säga så? Varför är det en norm? Och vad har hennes anställda för arbetsvillkor? Och arbetsvillkoren för alla de vilka tjänster hon utnyttjar? Och hur kan hon som framgångsrik företagare inte veta att det är genom sina anställda hon tjänar pengar? (ja, jag vet att det inte går att go all in på mervärdesteorin rakt av men grunden är ju fortfarande detsamma)

Varför är det inte ok att ställa t.ex mig som ett bättre exempel för någon som gör mycket för samhället, jag som betalar skatt, inte äter kött, inte kör bil, inte flyger och som jobbar i ett rätt underbetalt offentligt jobb där min huvudsakliga uppgift är att överbygga informationsklyftor? För även om Blondinbella skriver att hon uppmanar alla att välja själva så motarbetar hon ju det genom sitt sätt att leva. Genom att utnyttja jordens resurser, vilja ha lägre skatt och förespråka ett entreprenadssamhälle gör hon det svårare för alla som är under henne.

Entreprenadsamhället är den glassiga ovansidan av osäkra anställda, hur kan hon inte veta det? Hur kan hennes läsare inte veta det? att det är en sak att vara entreprenör och tjäna pengar på sin livsstil och en helt annan sak att jobba lika hårt som inhyrd personal som måste vara tillgänglig dygnet runt för att kunna försörja sig. Då kan man inte ta helgweekends eller unna sig att stänga av mobilen och man kan inte unna sig en långlunch eller en manikyr för att man ska älska sig själv.

Egentligen, det här inser jag när jag skriver det här, är jag inte ledsen över att Blondinbellas blogg eller medieutrymmet hon får utan att den andra sidan av myntet inte hörs. Att den där självständiga icke jantiga (hat hat hat) generationen i stort förlorar så djälva hårt på nyliberalismen. och att den stora massan som gör det inte hörs.

ps, det här tycker jag är ett mycket bra inlägg i debatten och det är så skönt att det är på just den bloggen. älskar bloggkommentatorerna extra mycket ibland