Jag trodde alla tolkade Frankes gamla hit Ställs mot dig som en hyllning till Marx alienationsteori. Enligt Siska gör inte alla det så i ett vindränkt ögonblick lovade jag att förklara denna för mig helt självklara (och geniala!) tolkning.
Obs, det är den sjungna versionen jag utgår från inte den tryckta texten i CD-häftet)
Alienation
Är något som vi båda känt (japp, ingen kommer undan alienationen i ett samhälle som bygger på lönearbete)
du tror jag menar något annat när jag vill gå hem (kanske trodde personen det riktas till att det handlade om att avsändaren ville hem och ligga eller något? Egentligen var det ju såklart bara lönearbetet den ville komma ifrån. Ett lätt missförstånd i dagens samhälle, har hänt mig ett flertal gånger.)
men det är ett hål i min själ (att sälja sin arbetskraft är att sälja en del av sig själv.)
varför gör du så när du vet så väl att allting blir upplyst när det ställs mot dig (Det här tänker jag är inslängt så det ska verka som en kärlekssång och inte den känga mot etablissemanget det egentligen är, obs, orden känga mot etablissemanget måste läsas på göteborgska. Eller så är det textförfattarens misslyckade försök att projicera sina känslor på ett kärleksobjekt för att överleva)
och om morgondagen bär med sig sorg och gråt är det något vi fjärmar oss från. (Alienationen måste tas om hand och förträngas, den är ju vidrig)
Det är ett hål i min själ
Varför gör du så när du vet så väl att allting blir upplöst när det ställs mot dig
Dämpar mina samvetskval genom att ta dig i försvar
Trots medicinerna du tog när din kärlek dog (såklart vi måste medicinera bort alla känslor så att vi kan jobba och fungera som de kuggar i maskineriet vi är, obs även detta läses på göteborgska)
Jag har förväntat mig mer av det jag förlitat mig på
Men jag är inte längre rädd (här är det ju helt klart en försmådd och besviken sosse som talar, textförfattaren trodde det gick att gå den parlamentariska vägen till socialism men har precis upptäckt att det är en återvändsgränd. Nu återstår bara revolutionen och textförfattaren är inte längre rädd för den. slutet gott allting gott)
Och vad lär vi oss av detta? Kanske att allt blir progg bara vi läser tillräckligt noga mellan raderna? Eller att Franke skrivit en av mina absoluta favoritlåtar? Och att jag inte ska lyssna på den med sällskap då de inte förstår självklarheter?


Kommentarer