Det var en gång, för länge länge sen, då jag påstod att jag skulle läsa James Tiptree-vinnarna. Så sakteliga tar jag mig igenom dom. Nu senaste var det The Carhullan army av Sarah Hall. Och vilken hit det var!
I ett framtida England som liknar den klassiska dystopin á la Kallocain lever vår hjältinna i ett dött äktenskap. Hon arbetar på en fabrik med att fixa med några turbiner som hamnar på hög och sen aldrig används till något. Hon äter tråkig burkmat och föraktar sin man som inte längre föraktar staten. Efter att ha åkt fast i en kontroll och blivit tvingad till en fruktansvärt förnedrande undersökning får hon nog, rymmer till det separatistiska tillhållet Carhullan och får namnet Sister. Carhullan är en självförsörjande gård långt ute på landsbygden. Livet är till en början relativt enkelt men självklart finns det visst grus i maskineriet.
Det jag gillade var hur författaren beskriver framväxandet av den militanta kampen och vad som får människor att ta till vapen. Det intressanta är blurbsen, alltså de säljande citaten på boken, som t.ex. “A serious political novell that convincingly explores the mindset of fanatism”. Alltså, kvinnorna i den här boken tar till vapen mot en statsapparat som utövar total censur, som är totalitär, som tvingar kvinnor att sterilisera sig. Nu må jag fortfarande ha vissa spår av ungdomens revolutionsromantik kvar men är det inte ett sundhetstecken att inte kuva sig under en maktapparat som förtrycker en?
Hittills är det här den bästa av Tiptree-vinnarna. Relationerna i kvinnokollektivet och beskrivningen av hur en grupp sammansvetsas och hur det medför att vissa måste falla ur gruppen är så väl beskrivna att jag inte tänker på annat efteråt. Dessutom obehagligt aktuell då det som fått England dit det är i boken är finanskriser, “tillfälliga” extrema sparåtgärder och övervakning (känns det igen). Och, min ungdoms revolutionsromantiska anarkistsidor ryser av pinsamt välbehag av citat som
My name is Sister.[...] I do not recognise the jurisdiction of this goverment.
The Carhullan army fick Tiptree-priset 2008. Läs den!
Kommentarer