Numera kan ni även hitta mig på tidningen Utopis blogg där jag skriver om feministisk och nutida sf lite då och då. Första inlägget om Tiptree-vinnaren Maureen K McHugh hittar ni här
Tag: sf
Den här videon visade jag för min väns 6-åriga son. Min första tanke att “det här är en science fiction-doftande höjdarvideo” förbyttes snabbt till, “herregud, den är ju skitläskig, vad har jag gjort” samtidigt som jag försökte ljuga ihop nått om att robotarna bara tränar för den livrädde 6-åringen. Om man är över 6 år så är den i alla fall fortfarande en science fiction-doftande höjdarvideo.
För övrigt är Game of thrones-peppen enorm. På tisdag smäller det för min del och jag lovar (hotar med) utförlig kommentar efteråt. Tills dess rekommenderar jag följande artikel hos Jezebel om hur Game of thrones är en serie med en berättelse som passar för kvinnor, skriven apropå denna idiotiska recension som i princip går ut på att kvinnor hatar fantasy för att dom inte står upp för Bilbo på sina bokcirklar (alltså FOLK!). Idiotin späs på ytterliggare av att serien påstås utspela sig i ett universum med “dwarfs, armor, wenches, braids, loincloth.” Jag hoppas någon berättar för artikelförfattaren att det inte är dvärgar á la Sagan om ringen utan dvärgar som i kortvuxna vilket finns även i detta universum. Tipstack till Martin för #dvärggate.
När James Tiptree award startade var det tre författare som fick priset i efterhand, Charnas fick för de dystopiska romanerna Motherlines och Walk to the end of the world (det var dom två böckerna som fick in mig på hela genren feministisk sf, så spännande! så hemska!), Le Guin fick för The Left hand of darkness och Joanna Russ fick för The female man (som jag brukar försöka läsa ibland men aldrig riktigt kommer igenom) och för novellen When it changed. Den har precis kommit i svensk översättning i den fullständigt U-N-D-E-R-B-A-R-A antologin När allt förändrades utgiven på En bok för alla. När allt förändrades kommer jag skriva mer om, det är den perfekta ingången om man vill förstå möjligheterna med sf som politisk skönlitteratur. 17 noveller som alla kvalar in som idénoveller, läs den!
Så, tillbaka till Joanna Russ och Tiptree-vinnaren When it changed. Det är en kort novell men den ger avtryck. En person sitter med sin familj i bilen. De är på väg för att möta de jordmän som landat på planeten Annorstans som varit isolerad i 600 år. Under de 600 åren har människorna vi möter byggt upp ett utopiskt samhälle. Men för de nylandade jordmännen är det allt annat än utopiskt, de blir istället förfärade. Och varför kan jag inte riktigt gå in på men det kan säkert läsare insatta i Joanna Russ författarskap lista ut. Och det är så bra det här! Jag har gått runt och tänkt på den här novellen i två veckor. Den är djupt obehaglig och gör mig ledsen trots att den gör en ganska enkel poäng. Läs den! Om ni ska läsa en sf-historia i år, läs den!
Bechdeltestet: Självklart
Till extremt fjantig musik pratar jag om post-apokalypsm fem dagar i P4 Göteborg. Orkar man inte lyssna på morgonen så kan man lyssna här istället
Kommer ni ihåg de där hemsidorna som alla (nördar) hängde på typ -97? Forum där folk som tecknade la ut sina bilder av alver som dansar, yppiga älvor som såg väna ut och kanske, om någon var lite crazy, en ent. Senaste dagarna har jag hängt på den nutida motsvarigheten, CG society där folk lägger ut bilder på sexiga alver och heta rymdvarelser (kvinnliga såklart, vad trodde du?). Det är dock inte anledningen till att jag blivit hooked utan bilderna på framtida städer. När jag tittar på en del av min favorit Stefan Morells bilder blir jag alldeles olycklig. Framtiden måste komma nu! Jag dör av nyfikenhet. Sen sätter mitt pragmatiska jag sig på min axel och påpekar att framtiden kommer vara eländig och outhärdlig med peak oil och bla bla bla. Stefan Morell har såklart copyright etc etc till bilden till vänster som påminner mig om serien Thorgal om någon läste den (det gjorde jag, maniskt).
Från det ena till det andra, så är det här min nya favoritblogg, Feminist SF. Vettig människa läser SF feministiskt och utsätter böckerna för Bechdeltestet. As good as it gets.
Todd är den siste pojken i Prentisstown, den sista bosättningen på New world, det som skulle bli något nytt. Istället blev det helvetet. Ett krig med de som redan fanns på planeten ledde till att ett virus släpptes ut som dödade alla kvinnor och gjorde att alla män kan höra varandras tankar. Något som i sin tur gjort männen hårda, våldsamma och onda. Men något stämmer inte, i träsket hör Todd för första gången tystnaden och tystnaden är en flicka.
Med en grund i ganska ordinär ungdomsfantasy/äventyr byggs en provocerande och djupt obehaglig värld upp. Idéen om att alla hör ens tankar gör att lögner måste döljas under lager av andra tankar. Detta ständigt närvarande noise gör Todd alldes nervös när han för första gången inte hör det. Hur förstår man vad någon tänker när man inte hör vad den tänker? Att det bara är män vars tankar som hörs ger nya perspektiv på varför någon förtrycks. Jag tänker lite på Egalias döttrar där männen förtrycks eftersom man inte kan vara så låg att fysisk stryrka bestämmer vem som är den psykiskt starke. Tyvärr är boken lite tjatig och det är evinnerliga jakter i skogar. Synd på en så intressant och spännande värd som verkligen är tankeväckande. Kudos i alla fall till att författaren vågar skriva genusorienterad ungdomsfantasy.
Becdelfaktor: Självklart O men det är det som är grejen. Huvudpersonen kan för första gången inte höra tankar från de runt omkring honom när det är kvinnor som talar.
Annan bra genusfantasy för ungdomar är Lene Kaaberbøls böcker som börjar med Silverhästen.
The knife of never letting go fick Tiptree-pristet 2008.
Mitt nya läsprojekt består i att läsa James Tiptree-vinnarna. James Tiptree Jr. är typexemplet på att science fiction-världen är dum och att sf-kanon är en pruttkanon. Hon är nämligen knappt med. Detta trots att hennes noveller är så fantastiska, obehagliga och tänkvärda att jag aldrig klarar att läsa mer än en i taget. Hennes namn var Alice Bradley Sheldon och jobbade bl.a. för armén och CIA samt hade en doktorsexamen i Experimentell psykologi (snälla någon, gör en film om henne!). Under 10 år skrev hon sf under en pseudonym döpt efter en syltburk. 1987 tog hon sitt liv efter att först ha tagit livet av sin man, något som verkar ha varit ett barmhärtighetsmord, de hittades hållande varandras händer i sin säng.
Till Tiptrees ära instiftades priset The James Tiptree Jr. Award som belönar “science fiction or fantasy that expands or explores our understanding of gender” vilket låter så fantastiskt att jag tänker läsa vinnarna. Efter det tänker jag läsa allt Tiptree skrev, med risk för att deppa ihop totalt. Hon var ingen muntergök direkt.
Kommentarer